Sedan tidigare har Sveriges riksdag beslutat att skicka ett så kallat motiverat yttrande till EU-kommissionen om att förslaget till EU-reglering av strejkrätten (”Monti II-förordningen”) strider mot subsidiaritetsprincipen. Nu har riksdagen fått sällskap av elva andra parlament, vilket därmed uppfyller kvoten för att kommissionen ska tvingas tänka om.

Beslutet i riksdagen (den 10 maj) kom efter påtryckningar från bland andra LO, TCO och Saco som i en gemensam skrivelse varnade för följderna av Monti II-förslaget.

Den socialdemokratiska gruppen (S&D) i Europaparlamentet skickade under dagen ut ett pressmeddelande med en uppmaning till kommissionen att ändra sitt förslag.

- Detta är första gången som nationella parlament varit framgångsrika i användandet av det nya verktyget i Lissabonfördraget. Det var en förväntad reaktion, menar vice ordförande Stephen Hughes, gruppsamordnare Alejandro Cercas, utskottsordförnade Pervenche Berès och rapportör Ole Christensen.

- Detta ger kommissionen en chans att göra det man skulle ha gjort från första början – att tydliggöra att grundläggande rättigheter för arbetstagarna går före ekonomiska friheter. Detta företräde, för rätten att organisera sig och att strejka, ifrågasattes genom en rad domar i EU-domstolen och detta förslag var tänkt att lösa problemet. Det var helt enkelt inte tillräckligt. Nu måste det ändras för att avgöra saken, säger företrädarna för S&D-gruppen.

För mer information om subsidiaritetsprincipen, läs här (EU-upplysningen).

Ett antal arbetsgivare stämde in norska staten till tingsrätten eftersom man ansåg att vissa krav i ett allmängiltigförklarat kollektivavtal stred emot bestämmelserna i utstationeringsdirektivet. Tingsrätten gav staten rätt varpå arbetsgivarna överklagade domen.

I den högre domstolen, lagmansretten, prövades bestämmelserna och man tog beslut om att tillfråga EFTA-domstolen hur utstationeringsdirektivet skulle tolkas i förevarande fall. Norge är ju som bekant inte med i EU,  däremot är de medlemmar i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och tillämpar därigenom indirekt EU-rätten. För att tolka EES-rätten finns EU-domstolens motsvarighet,  EFTA-domstolen, med domare från de tre medlemsländerna Norge, Liechtenstein och Island.

EFTA-domstolens svar på de norska frågorna kom i slutet på januari. Där uttalades att alla krav i kollektivavtalet angående löner och arbetsvillkor utom ett var helt i enlighet med minimivillkoren i utstationeringsdirektivet och alltså tillåtna. Den extra ersättning som skulle ges till arbetstagare som på grund av arbetet sover på en annan ort än hemorten kunde inte hänföras till dessa minimivillkor och måste ha ett legitimt ändamål och motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset. Utöver detta måste restriktionen vara det mest effektiva sättet att uppnå ändamålet och inte gå utöver vad som är nödvändigt.

I sin bedömning av om kravet på extra tillägg vid övernattning framhöll den norska domstolen att kravet hade som ändamål att tillförsäkra likabehandling av norska och utstationerade arbetstagare och att det motiverades av tvingande hänsyn till allmänintresset social trygghet för arbetstagare. Domstolen fann också att tillägget var det mest effektiva sättet att uppnå målet om likabehandling och att det inte gick utöver vad som var nödvändigt.

I Norge har den fackliga rörelsen varit väldigt uppmärksam på hur utfallet i detta rättsfall skulle bli och man blev inte besviken utan man talade om en full seger. Läs norska LO:s uttalande här.

Det norska rättsfallet hittar du här, och här finner du EFTA-domstolens dom.

Utskottet uttrycker sig positivt till arbetstagarnas och företagens gränsöverskridande rörlighet, men menar att frågor som rör strejkrätten inte bör regleras på EU-nivå.

Utskottet ställer sig tveksamt till att EU-kommissionens förslag till Monti II-förordning är motiverat på grundval av artikel 352 i EUF-fördraget. Utskottet har dessutom svårt att se hur förslaget skulle bidra till ett klargörande av förhållandet mellan de ekonomiska friheterna och fackliga rättigheterna på EU:s inre marknad, eller till en större rättssäkerhet.

Monti II-förordningen innehåller bland annat ett förslag till system för tvistlösning, vilket utskottet menar skulle riskera att störa Sveriges väl fungerande modell för tvistelösning. Sådana system bör enligt utskottet anses ”vara en del av de nationella arbetsmarknadsmodellerna som inte bör regleras på EU-nivå”.

Av dessa och andra skäl kom utskottet därmed fram till att förslaget till förordning i sitt nuvarande skick inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, och uppmanade därför riksdagen att lämna ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande. Beslut i kammaren väntas den 10 maj, men eftersom bred enighet rådde i utskottet väntas inte riksdagen besluta något annat.

Utskottets enhälliga beslut kommer efter påtryckningar från bland andra LO, TCO och Saco som i en gemensam skrivelse varnat för följderna av Monti II.

Även det danska parlamentet, Folketinget, är på väg att skicka ett motiverat yttrande till kommissionen. Om en tredjedel av de nationella parlamentens röster står bakom att lagförslaget strider mot subsidiaritetsprincipen måste EU-kommissionen ompröva det. Om detta sker skulle det vara första gången denna så kallade subsidiaritetsprövning får effekt.

För mer information om dagens beslut, läs pressmeddelande från arbetsmarknadsutskottet här.

För mer information om subsidiaritetsprincipen, läs här (EU-upplysningen).

Reaktionerna på förslaget till förordning om strejkrätten var under det informella rådsmötet i Horsens i Danmark den 25 april tydligt negativa. Det var arbetsmarknadsministrarna som möttes och de flesta medlemsstater ifrågasatte att strejkrätten över huvud taget regleras på EU-nivå. En förordning ska dessutom tillämpas direkt och kan inte anpassas till det nationella rättssystemet. Det råder osäkerhet huruvida Danmark, som leder diskussionerna i egenskap av ordförandeland, kommer att skjuta upp behandlingen av EU-kommissionens förslag eller inte.

Ministrarnas respons på tillämpningsdirektivet  var mer positiv och de delar i förslaget om bättre administrativt samarbete stöddes, liksom den nya definitionen på vilka situationer som utgör en utstationering. Vissa stater uttryckte tveksamhet till bestämmelsen om huvudleverantörsansvar inom byggsektorn.

LO:s och TCO:s jurister har dessutom idag skrivit en debattartikel om att Sveriges Riksdag bör uppmana EU-kommissionen att dra tillbaka sitt förslag till förordning eftersom det går in för långt på de nationella kompetenserna.

Under frågestunden ställer Europaparlamentarikerna frågor till EU-kommissionen som måste besvaras. Gårdagens frågor hänförde sig främst till kommissionens förslag till en förordning om strejkrätten, ett tillämpningsdirektiv kopplat till utstationeringsdirektivet och även omstrukturering, ämnen som tagits upp på fackligt.eu i tidigare artiklar.

Både EU-kommissionären för ekonomi och finans Olli Rehn och kommissionären för sysselsättning, socialpolitik och inkludering Laszlo Andor var närvarande för att svara på frågor.

Vad gäller förordningen om strejkrätten har reaktionerna varit kraftiga från fackligt håll och förslaget kritiseras för att det lyfter upp regleringen av strejkrätten på europeisk nivå. Denna kritik lyftes även under frågestunden.

Kommissionens svar var att förslaget inte lägger några nya hinder för strejkrätten utan att det bara förtydligar när facken får strejka. Kommissionär Andor poängterade att han anser att förslaget till förordning inte inkräktar på medlemsstaternas olika system eftersom det, i hans mening, inte lyfter upp regleringen av strejkrätten till EU-nivå, utan den reglerar bara när facken inte får strejka. En motivering som är något bristfällig eftersom det är tydligt att om en förordning reglerar när man inte får strejka reglerar strejkrätten.

Avseende förslaget till tillämpningsdirektiv kritiserades den lista över åtgärder arbetslandet får utföra i samband med att kontroller utförs, eftersom listan enligt kommissionens förslag är uttömmande. På arbetsmarknadsområdet har tidigare direktiv alltid varit minimidirektiv och alltså utgjort ett golv för vad som får krävas på nationell nivå.

Genom en uttömmande lista ger förslaget till direktiv på denna punkt en maximinivå för vad medlemsstaterna får reglera. Andors svar på denna kritik var att listan var uttömmande eftersom detta ökar rättsäkerheten. Den parlamentariker (danska Emilie Turunen, De Gröna) som ställde frågan höll inte med och anser alltså att arbetstagarnas rättigheter är viktigare än arbetsgivarnas rättsäkerhet.

Intrycket efter denna frågestund är att EU-kommissionen står fast vid de tolkningar som de tidigare gjort. Kommissionen ser således inga problem med att strejkrätten regleras på europeisk nivå och kommissionen anser även att åtstramningspolitiken är motiverad och att den fungerar som den ska.

Båda åsikterna är oroande, den första för att strejkrätten genom Monti-förslaget kommer begränsas på ekonomiska grunder och den andra för att åtstramningspolitiken drabbar arbetstagare och förminskar den roll som arbetsmarknadens parter har i de länder där åtstramningarna är som värst.

Frågestunden har fått temat arbetsrättigheter i ett Europa med öppna gränser med anledning av kommissionens nyligen släppta förslag om en Monti II-förordning och ett tillämpningsdirektiv kopplat till utstationeringsdirektivet (se artikel här och bakgrundsinformation om utstationering här). Detta är intressant för de fackliga organisationerna särskilt eftersom vissa tolkningar av EU-rätten innebär att de ekonomiska friheterna får större plats än de grundläggande fackliga rättigheterna. Detta har till exempel uttryckts av Europafacket genom krav på ett socialt protokoll bifogat till EU-fördragen. Tanken med ett sådant protokoll är att förändra rättsläget till att prioritera sociala och fackliga rättigheter på den inre marknaden.

En annan fråga som kommer att tas upp till debatt under plenarsessionen angår ett initiativbetänkande om Europaparlamentets undersökningsrätt. Ett initiativbetänkande är parlamentets verktyg för att uppmana EU-kommissionen att komma med förslag till lagstiftning på sådana områden där parlamentet tycker att det fattas. Detta förslag till initiativbetänkande går ut på att Europaparlamentet ska få större befogenheter att undersöka hur det befintliga regelverket tillämpas. Europaparlamentet har sedan tidigare undersökningskommittéer och vill att dessa ska få en starkare ställning. Detta motiveras med att Europaparlamentets ställning förstärktes i och med Lissabonfördraget och att parlamentet därmed också borde har en förstärkt undersökningsrätt.

Ett betänkande om europeisk samordning av de sociala trygghetssystemen med ändringsförslag till EU-kommissionens förslag kommer att debatteras. Målet med samordningen är att arbetstagare inte ska hamna utanför de sociala trygghetssystemen bara för att de förflyttar sig från ett land till ett annat.

Dessutom ska rådet och kommissionen uttala sig om EU:s anslutning till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, och parlamentet ska anta ett yttrande till kommissionens meddelande om ”Stöd till tillväxt och sysselsättning – en agenda för modernisering av Europas system för högre utbildning”.

I ett försök att komma tillrätta med de problem som EU-domstolen skapat genom domen i Lavalmålet och andra liknande mål har EU-kommissionen nyligen presenterat två förslag till ny EU-lagstiftning.

Det ena förslaget är en förordning, känd som Monti II-förordningen, om hur avvägningar ska göras mellan arbetstagarnas strejkrätt och företags rätt till fri rörlighet för tjänster. Det andra förslaget, känt som Tillämpningsdirektivet, är ett direktiv som anger hur medlemsstaterna ska tillämpa det direktiv, utstationeringsdirektivet, som reglerar villkoren för arbetstagare vid gränsöverskridande tjänstehandel.

LO, TCO och Saco har allvarliga reservationer mot det så kallade Monti II-förslaget. En sådan inskränkning av strejkrätten på EU-nivå strider mot EU:s fördrag som uttryckligen undantar strejkrätten från EU:s mandat. Vi anser även att Monti II-förordningen innebär att Sverige och övriga EU-länder kan komma att bryta mot sina åtaganden gentemot FN:s arbetsmarknadsorgan ILO:s grundläggande konventioner om förenings- och förhandlingsrätt.

Vi föreslår därför att regeringen inte stödjer förslagets nuvarande utformning.

Inom kort kommer EU:s medlemsstater i en rådsarbetsgrupp att utbyta åsikter kring de två förslagen. För att förankra den svenska positionen ska företrädare för regeringen i morgon, den 12 april, samråda med riksdagens arbetsmarknadsutskott.

De fackliga centralorganisationerna vill därför ta tillfället i akt och ge arbetsmarknadsutskottets ledamöter ett kompletterande underlag till detta samråd.

Ladda ner brevet.

Programmet var upplagt för att ge en så bred bild av EU-systemet som möjligt varför vi den första dagen träffade representanter från Europafacket, EU-kommissionen, Sveriges ständiga representation till EU och en av europaparlamentarikerna.

Vad som fattades i Bryssel var dock möten med representanter för en av de institutioner som har visat sig vara väldigt viktig för utveckligen av EU-rätten, Europeiska unionens domstol i Luxemburg. EU-domstolens sätt att tolka fördragen har sedan Laval-målet lagt många krokben för de svenska och danska arbetsmarknadsmarknadsmodellerna, så mötena med den svenska domaren och den danska domaren var två av höjdpunkterna på resan. I Luxemburg ligger även EFTA-domstolen, EU-domstolens motsvarighet för länderna i EES-området, det vill säga Norge, Liechtenstein och Island, och vi passade på att möta den norska domaren. EU-domstolen har flera byggnader att husera i, ett ”palats” och två gyllene höghus. Trehundra meter därifrån disponerar EFTA-domstolen en våning i en kontorsbyggnad.

Torsdag och fredag tillbringade vi i Trier på en konferens om EU-arbetsrätt. Rätt roligt om man är jurist och dessutom specialiserad i arbetsrätt, kanske lite torrt om man inte är det? Eftersom konferensen behandlade uppdateringar om vad som hänt inom EU-lagstiftning och EU-rättspraxis på det arbetsrättsliga området det senaste året var det många rättsfall som drogs. Teman var bland andra arbetstid, flexicurity, företagsöverlåtelse och, förstås, de nya lagförslag relaterade till utstationeringsdirektivet som kom i onsdags.

Det främsta temat som diskuterades vid alla möten under veckan var de nya utstationeringsförslagen. Även frågan hur det skulle påverka EU-rätten om EU ratificerade den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen). Från fackligt håll hoppas man att en sådan ratificering ska leda till att EU-fördragen tolkas mer i enlighet med de grundläggande fackliga rättigheterna än vad som gjorts hittills. Efter mötena med domarna i EU-domstolen fick jag intrycket att de inte anser att en ratificering kommer göra någon skillnad eftersom EU-domstolen, enligt dem, redan följer Europakonventionen. Det blir intressant att följa utvecklingen och se om det blir aktuellt med ett skarpt läge där ett uttalande i ett rättsfall från EU-domstolen underkänns av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg för att det strider mot de mänskliga rättigheterna.

Enligt EU-kommissionen syftar förslaget till förordning (”Monti II-förordningen”) till att tydliggöra att rätten till stridsåtgärder och friheten att tillhandahålla tjänster på EU:s inre marknad har lika värde. Förordningen innehåller också ett system för varning om allvarliga arbetstvister som berör flera länder. Kommissionen menar att förordningen inte påverkar nationell lagstiftning om strejkrätten och att den inte medför några hinder för strejkrätten. Men facken håller inte med.

I ett pressmeddelande uttrycker LO stark kritisk mot förslaget eftersom det ger EU-domstolen möjlighet att bedöma huruvida fackliga stridsåtgärder är motiverade.

– Vi har idag en väl fungerande ordning för hur konflikter ska regleras och EU-förslaget skulle medföra en inskränkning av grundläggande fackliga rättigheter såsom den fria förhandlingsrätten i vilken konflikträtten är en viktig del, säger LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin.

LOs uppfattning är att kommissionens förslag är så långtgående att det skulle bryta mot de normer för konflikträtten som FN slagit fast inom ILO. LO kräver att Sveriges regering agerar i ministerrådet för att stoppa kommissionens förordningsförslag. Även Europafacket uttryckte sitt motstånd till förordningsförslaget i ett pressmeddelande.

Vad gäller förslaget till direktiv menar EU-kommissionen att det syftar till att förbättra den praktiska tillämpningen av det 15 år gamla direktivet om utstationering av arbetstagare.

-  För att ta itu med missbruk där arbetstagare inte får den lön eller semester de har rätt till, bl.a. i byggbranschen, lägger kommissionen fram ett förslag till direktiv med konkreta åtgärder för att stärka övervakningen och förbättra den praktiska tillämpningen av de befintliga reglerna om utstationerad personal. Då uppstår rättvis konkurrens mellan företagen, och företag som inte följer reglerna kan stoppas, sade een ansvarige EU-kommissionären Laszlo Andor när direktivförslaget presenterades.

Den nya lagstiftningen går bl.a. ut på att ställa högre krav på information till arbetstagare och företag om deras rättigheter och skyldigheter; att skapa tydligare regler för samarbete mellan nationella myndigheter; att förbättra övervakningen av utstationering, bl.a. för att motverka ”brevlådeföretag”; samt att förstärka skyddet av arbetstagarnas rättigheter. Till skillnad från förordningsförslaget anser facken att direktivförslaget är ett steg i rätt riktning.

– Utstationeringsdirektivet är en oslipad diamant. Förslaget innebär att fack och myndigheter får redskap för att hantera de orättvisor som ibland uppstår vid utstationering, säger LO-juristen Claes-Mikael Jonsson i en kommentar till europaportalen.se.

Nu går de både lagstiftningsförslagen till Europaparlamentet och rådet för beslut. Men de skiljer sig åt i den formella behandlingen. Direktivförslaget kan ändras av både parlamentet och rådet, och kräver endast enkel majoritet i parlamentet och kvalificerad majoritet i rådet för att antas. Förordningsförslaget kräver dock enhällighet i rådet, efter godkännande av parlamentet, för att antas.

Läs även gemensam debattartikel om förslagen av Wanja Lundby-Wedin, ordförande LO Sverige, Harald Børsting, ordförande LO Danmark, Olle Ludvigsson, svensk Europaparlamentariker (S) och Ole Christensen, dansk Europaparlamentariker (S).

Dokument (PDF-format)

Förslag till direktiv om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster

Förslag till förordning om utövandet av rätten att vidta kollektiva åtgärder i samband med etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster

Direktivet styr vilka regler som gäller när ett företag skickar arbetstagare till ett annat EU-land för att under en viss tid utföra ett arbete.

EU-domstolens utfall har blottat en tvetydighet i direktivets syfte. Är lagstiftningen till för att maximera den fria rörligheten för tjänster eller skydda arbetstagare från orättvis konkurrens? Båda tolkningarna kan anses vara möjliga. Å ena sidan kan direktivet ses som ett golv med ett visst antal minimikrav som värdlandet måste uppfylla för att skydda utstationerade arbetstagare från att utnyttjas. Å andra sidan är en tolkning möjlig som säger att kraven ska utgöra ett tak som möjliggör att arbetstagare från länder med relativt låga löner med dessa kan konkurrera på andra europeiska arbetsmarknader.

De arbets- och anställningsvillkor som enligt direktivet ska garanteras är:

• längsta arbetstid och kortaste vilotid,
• minimiantal betalda semesterdagar per år,
• minimilön, inklusive övertidsersättning,
• villkor för att ställa arbetskraft till förfogande, särskilt genom företag för uthyrning av arbetskraft,
• säkerhet, hälsa och hygien på arbetsplatsen,
• skyddsåtgärder med hänsyn till arbets- och anställningsvillkor för gravida kvinnor och kvinnor som nyligen fött barn samt för barn och ungdomar,
• likabehandling av kvinnor och män samt andra bestämmelser om icke-diskriminerande behandling.

Lavaldomen

2007 dömde EU-domstolen att den blockad som bland annat Byggnads satt upp mot det lettiska byggbolaget Laval stred mot EU:s fördragsregler om fri rörlighet för tjänster.

Laval hade vunnit förhandlingen om att få bygga om Söderfjärdsskolan i Vaxholm. Byggnads ville teckna kollektivavtal med Laval, men företaget sade nej med hänvisning att det redan hade ett sådant avtal med det lettiska facket. Byggföretaget menade att Sverige inte har någon minimilön och att de därför inte var tvingade att utbetala någon sådan. Då inledde Byggnads en blockad av byggplatsen. Laval drog ärendet inför Arbetsdomstolen som i ett preliminärt beslut 2004 gav Byggnads rätt. Elektrikerförbundet slöt därefter upp i blockaden. Arbetsdomstolen såg sig dock tvungen att rådfråga EU-domstolen i fallet.

EU-domstolen dömde till Lavals fördel, trots att generaladvokaten hade förordat de svenska fackens rätt. Tre av de sju EU-domarna höll inte med majoritetens domslut. Eftersom EU-rätt ligger över nationell rätt blev Arbetsdomstolen tvungen att ändra sin dom och Byggnads och Elektrikerförbundet dömdes att betala Laval 50 000 euro och rättegångskostnaderna.

Tillsammans med Viking-, Rüffert- och Luxemburgdomarna utgör EU-domstolens utfall i Lavalmålet den så kallade Lavalkvartetten som ses som en spik i kistan för dem som ansett att utstationeringsdirektivet i grunden är till för att garantera likabehandling för utstationerade arbetstagare. Utstationeringsdirektivet har kommit att tolkas till fördel för dem som förespråkar att fri rörlighet för tjänster ska gå före fackliga rättigheter.

Montiklausulen

Europafacket har länge drivit frågan om att den så kallade Montiklausulen skulle skrivas in i EU-fördraget. Klausulen, som fått sitt namn efter den före detta EU-kommissionären Mario Monti, syftar till att skydda bland annat strejkrätten och rätten till kollektivavtal.

2009 fick Mario Monti i uppdrag av EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso att lägga fram en rapport om hur EU:s inre marknad ska kunna förbättras före 2012. I rapporten som presenterades i maj 2010 ställer sig Monti frågande till om utstationeringsdirektivet är adekvat för att reglera villkoren för de allt fler arbetstagare som rör sig över EU:s gränser. Enligt hans rapport måste tolkningen av direktivet klargöras, men inte av domstolar utan av politiker.

Nya förslag till lagstiftning

Efter påtryckningar av bland annat Europafacket, lovade EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso Europaparlamentet att komma med lagstiftningsåtgärder för att rätta till både genomförande- och tolkningsproblematiken kring utstationeringsdirektivet. Med skäl av detta löfte har EU-kommissionen presenterat två lagstiftningsförslag. Ett av förslagen gäller en förordning som ska klargöra balansen mellan etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster på ena sidan och de grundläggande fackliga rättigheterna på den andra sidan (Monti II-förordningen) och det andra ett tillämpningsdirektiv kopplat till direktivet om utstationering av arbetstagare.

De fackliga organisationerna har varit mycket kritiska mot Monti II-förordningen främst eftersom den lyfter upp regleringen av rätten att vidta stridsåtgärder på EU-nivå. Strejkrätten ska enligt EU-fördragen regleras på nationell nivå och bör stanna där eftersom det då är lättare att anpassa dessa regleringar efter de nationella systemen.

De svenska facken är något mer optimistiska vad gäller förslaget till tillämpningsdirektiv. De förändringar som föreslås är bland annat förbättrad tillgång till information, ett större administrativt samarbete mellan medlemsstaterna och en mer enhetligt utformad kontroll av efterlevnaden och tillämpningen av utstationeringsdirektivet. En av bestämmelserna i förslaget innebär att huvudentreprenörer inom byggsektorn ska ta ansvar för att deras underentreprenörer följer minimibestämmelserna i utstationeringsdirektivet. Detta ansvar sträcker sig bara ett steg ner i entreprenörskedjan, och ansvaret gäller alltså bara den direkta underleverantören.

Den 11 april 2012 skickade LO, TCO och Saco en gemensam skrivelse till riksdagens arbetsmarknadsutskott om förslagen. Läs mer här.

————

Länkar

Mer information om och länkar till kommissionens förslag till tillämpningsdirektiv och förordning om strejkrätten

Utstationeringsdirektivet (96/71/EG)

Montirapporten (på engelska)