Läs pressreleasen här.

Omstrukturering är EU-terminologi för bland annat den personalminskning som företag och offentliga arbetsgivare gör när ekonomi och andra förutsättningar förändras. Från fackligt håll vill man att dessa förändringar ska genomföras i dialog med arbetstagarsidan, en dialog som helst bör vara kontinuerlig, eftersom det då är lättare att uppnå en lösning som är bra för alla parter.

Facken i Europa har sedan en rapport av EU-kommissionen 1999 väntat på en strategi på EU-nivå med syfte att se till omstruktureringar görs på bästa sätt. Hittills har de väntat förgäves, även fast EU-kommissionen redan genomfört två samråd med arbetsmarknadens parter. Efter att en grönbok om omstruktureringar nu har släppts kritiserar Europafacket EU-kommissionen för att ingen hänsyn har tagits till vad som kommit fram i samråden med arbetsmarknadens parter utan att man i stället nästan har tagit ett steg tillbaka genom att genomföra ett offentligt samråd.

Den svenska regeringens preliminära ståndpunkt i frågan om omstrukturering ska regleras på europeisk nivå är att reformer på arbetsrättens område i huvudsak är en nationell fråga eftersom länderna i Europa har så olika arbetsmarknadssystem.

Europafacket (EFS) och arbetsgivarparterna BUSINESSEUROPE, CEEP och UEAPME, presenterade idag sitt gemensamma arbetsprogram för 2012-2014.

Som högsta prioritet kommer parterna att förhandla om ett ramverk för åtgärder mot ungdomsarbetslösheten, samt genomföra en analys av EU-arbetsmarknadernas funktionssätt.

Inom ramen för utbildning och livslångt lärande kommer parterna att titta på behovet av färdigheter i gröna ekonomier och hur äldre arbetstagares färdigheter kan uppdateras för att främja ett längre arbetsliv.

Parterna kommer även att diskutera rörligheten på den inre marknaden och ekonomisk migration, jämställdhet och hur EU:s nya ekonomiska styrning påverkar parternas kompetenser.

De europeiska parterna – Europeiska pråmunionen (EBU), Europeiska skepparorganisationen (ESO), på arbetsgivarsidan, och Europeiska transportarbetarfederationen (ETF), på arbetstagarsidan – har i avtalet fastställt viktiga minimiregler för att garantera arbetstagarnas hälsa och säkerhet ombord på fartygen.

Avtalet innebär bland annat att arbetsdagen ska normalt vara 8 timmar lång; att den totala arbetstiden per vecka inte får överskrida 48 timmar, med en referensperiod på 12 månader; att det totala antalet arbetade nattimmar inte får överskrida 42 timmar per vecka; att arbetstagarna har rätt til minst 10 timmars vila varje dag, varav 6 timmars sammanhängande vila, och minst 84 timmars vila totalt per vecka; samt en rätt till minst fyra veckors årlig semester.

Det nya avtalet innebär också att arbetstidsdirektivet inte längre gäller för denna sektor. Det skapar därmed utrymme för mer specifika regler som passar sektorn. Liknande särskilda EU-arbetstidsregler har redan avtalats mellan de sektoriella arbetsmarknadsparterna på EU-nivå för mobila arbetstagare i den civila flygsektorn, för gränsöverskridande järnvägstransporter och för sjömän.

De avtalande parterna har i veckan uppmanat EU-kommissionen att göra avtalet rättsligt bindande inom EU. Innan kommissionen presenterar ett lagstiftningsförslag till rådet kommer kommissionen göra en bedömning av parternas representativitet, deras mandat och lagligheten i avtalets olika bestämmelser.

Det är i sammanhanget intressant att notera att avtalet inte drar nytta av den möjlighet som finns i gällande arbetstidsdirektiv till individuella undantag från bestämmelserna om maximal veckoarbetstid. Detta undantag (så kallad opt-out) har skapat stor kontrovers där många, inklusive facken, menar att det leder till ett oacceptabelt hot mot arbetstagarnas hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. EU-kommissionen har också välkomnat avtalet eftersom det visar att arbetsmarknadens parter kan ingå avtal om arbetstid, vilket är en uppmuntrande signal till den pågående förhandlingen mellan parterna på EU-nivå vad gäller arbetstidsdirektivet.

Vid gårdagens debatt i Europaparlamentet om resultatet av det senaste EU-toppmötet framhöll både José Manuel Barroso och Herman Van Rompuy, ordförande för Europeiska rådet, att mötet inte bara hade handlat om budgetdisciplin och stärkt ekonomisk övervakning, utan om möjligheterna till att skapa tillväxt och jobb.

Barroso återkom i sina reflektioner från toppmötet flera gånger till vikten av den sociala dialogen, att inkludera arbetsmarknadens parter i arbetet med att uppfylla målen i Europa 2020-strategin och i genomförandet av nödvändiga strukturreformer.

- Jag gjorde det klart att det inte räcker med att tala om Europa 2020 endast i Bryssel. Vi behöver äga denna strategi på alla nivåer, inklusive arbetsmarknadens parter, regionerna och våra samhällen. Jag gjorde också klart att vi behöver ett perspektiv för social inkludering, för det råder en social nödsituation på vissa håll med en ökande fattigdom i flera av medlemsländerna, sa Barroso.

- Jag gjorde poängen att strukturreformer måste vara politiskt, men också socialt, acceptabla för medborgarna. Den sociala dialogen är central i detta avseende. Det är därför som jag sätter så stor vikt vid de sociala trepartsmötena på EU-nivå, och social dialog mellan arbetsgivare och fackförbund på nationell nivå. Detta är en del i att visa att vägen vi tar är en rättvis väg, där både bördan och vinsterna fördelas, menade Barroso.

Även Van Rompuy lyfte fram behovet av både en kortsiktig och en långsiktig tillväxtstrategi för EU.

- Den senare finns i Europa 2020-strategin, som nu också övervakas inom ramen för den ekonomiska planeringsterminen, sa Van Rompuy. Men vi behöver också en specifik arbetsmarknadspolitik, framför allt för unga människor. Även om huvudansvaret ligger hos medlemsländerna kan EU ge vägledning. Jag ser fram emot kommissionens kommande ”sysselsättningspaket” för att fortsätta med detta arbete.

I debatten förespråkade många ledamöter kraftfulla åtgärder för tillväxt och sysselsättning och kritiserade den förda åtstramningspolitiken. Situationen i Grekland var också ett återkommande ämne. Vissa ledamöter framhöll att Grekland borde lämna euron. Andra pekade på att Grekland har offrats för att tillfälligt lugna marknaden och efterfrågade därför en Marshall-plan.

Europafacket menar att Grekland tvingas in i en av de djupaste ekonomiska kriser i modern tid. Och de uppoffringar som arbetare, pensionärer och deras familjer måste göra liknar inget annat sedan det andra världskriget. Med över en miljoner arbetslösa har trettio procent av den grekiska befolkningen hamnat under fattigdomsstrecket. Nästan en kvarts miljon människor är beroende av humanitärt stöd för att då ett mål mat om dagen.

Europafacket uttrycker sitt stöd till de grekiska fackföreningarna i deras kamp mot attackerna mot grundläggande fackliga rättigheter. Förhandlingsfriheten hindras, kollektivavtal avskaffas och fackföreningsföreträdare hotas och dialogen mellan parterna på arbetsmarknaden ifrågasätts.

Deklarationen menar att detta är en oacceptabel väg att gå. Grekland behöver alternativ för återhämtning i en anda av verklig solidaritet och sammanhållning som prioriterar människor före marknaderna.

Läs hela deklarationen här.

Onsdagens fackliga demonstration utanför rådsbyggnaden i centrala Bryssel förde med sig budskapet om att EU behöver en annan politik än åtstramning. Europa behöver fler och bättre jobb, tillgång till utbildning och vidareutbildning, investeringar i bra utbildningssystem och tillsvidarekontrakt ska vara normen.

På torsdagen satte sig arbetsmarknadsparterna på EU-nivå (Europafacket, BusinessEurope, CEEP och UEAPME) ner med Europeiska rådets ordförande, Hermann Van Rompuy, EU-kommissionens ordförande, José Manuel Barroso, och Danmarks statsminister och ministerrådsordförande, Helle Thorning-Schmidt, för att diskutera tillväxt och sysselsättning.

Parterna fick då tillfälle att presentera sitt gemensamma arbetsprogram för 2012-2014, som bland annat inkluderar kampen mot ungdomsarbetslösheten, satsningar på livslångt lärande och parternas roll i den ekonomiska och sociala styrningen på EU-nivå. Parterna underströk särskilt behovet av att involvera dem i genomförandet av de nationella reformprogrammen och i EU-styrningen i stort.

Herman Van Rompuy betonade på mötet att den sociala dialogen är viktigare än någonsin för att återställa tillväxt och jobb.

- Vi gör vårt yttersta för att stimulera tillväxt och sysselsättning på kort och lång sikt, sa Van Rompuy i en kommentar efter mötet. Det är vårt viktigaste mål. För att lyckas behöver vi ekonomisk hållbarhet och strukturformer för att öka produktivitet och investeringar. Detta är en förutsättning för tillväxt och jobb.

José Manuel Barroso talade om vikten av strukturreformer, men också om de brådskande åtgärder som krävs för att stävja ungdomsarbetslösheten. EU-kommissionen har den senaste månaden sänt ”action teams” till de åtta EU-länder med högst ungdomsarbetslöshet.

- De har diskuterat med myndigheter och parterna om vilka konkreta steg som måste tas, om hur strukturfonderna kan omfördelas och hur småföretag kan stödjas. Småföretag kan och borde vara prioriterade eftersom de kan snabbt skapa ökad sysselsättning, sa Barroso på en presskonferens efter mötet.

Trots att Europafackets delegation på mötet välkomnade att sysselsättning var på agendan kritiserade man de ensidiga åtstramningsåtgärder som EU-länderna vidtar. ”Detta i kombination med strukturreformer på arbetsmarknaden som sätter press på löner och anställningsskydd skapar inte hållbar tillväxt och kvalitativa jobb”, menar Europafacket.

Bakgrund

De sociala trepartsmötena äger rum två gånger per år, innan Europeiska rådets vår- och höstmöten. Syftet är att utbyta åsikter mellan arbetsmarknadens parter på EU-nivå, EU-kommissionen, Europeiska rådet och regeringscheferna och arbetsmarknadsministrarna från nuvarande och de efterföljande två EU-ordförandeskapsländerna.

De spanska socialisterna, som regerat Spanien sedan 2004, gjorde sitt sämsta val sedan demokratin återinfördes 1975 med ett väljarstöd på 28,73 procent.

Den socialistiske premiärministerkandidaten Alfredo Perez Rubalcaba erkände valförlusten och medgav att partiet inte nått ”ett bra resultat”. Den avgående socialistiske försvarsministern Carme Chacon kallade dock valförlusten för ett ”allvarlig nederlag”.

Den nya högerregeringen viktigaste uppgift blir att ta över saneringen av krisekonomin och den rekordhöga arbetslösheten på drygt 21 procent, vilket betyder att omkring fem miljoner spanjorer går arbetslösa. Trots den tydliga valutgången steg marknadsräntorna på de spanska statslånen till 6,5 procent på måndagen samtidigt som börsen föll.

Den blivande premiärministern, som tillträder först den 22 december, har i valrörelsen lämnat knapphändiga upplysningar om hur han tänker bekämpa krisen, mer än att han påstått att pensionärerna inte ska drabbas.

-Det kommer inte att bli några mirakel. Vi har aldrig lovat några, sade Mariano Rajoy på valnatten och tillade att 46 miljoner spanjorer kommer att få gå en kamp mot krisen.

Huvudfokus i arbetsprogrammet ligger inte oväntat på stabilitet och ansvar. Samtidigt måste tillväxten stimuleras. Centralt för att uppnå detta är en förstärkt ekonomisk styrning och den så kallade europeiska planeringsterminen. Nya förslag ska presenteras för fortsatt reform av finansmarknaderna och för mer kraftfull bekämpning av skatteparadis och momsbedrägerier.

Barroso underströk även vikten av jobbskapande åtgärder och den sociala dialogen i sitt tal:

- Tillväxten vi behöver uppnå i Europeiska unionen måste gå hand i hand med skapandet av hållbara jobb. Vi måste ge flexicurity en nystart för att främja en jobb-rik återhämtning, i nära samarbete med arbetsmarknadens parter.

- Den sociala dialogen är mer än någonsin nödvändig, både på europeisk och nationell nivå. Vi vill hjälpa unga människor att röra sig runt i Europa med ett ”Unga på väg”-kort. Vi vil även återigen titta på hanteringen av tilläggspensionsrättigheter: detta kan inte tillåtas förbli ett hinder.

Arbetsprogrammet innehåller 129 förslag som kommissionen ämnar lägga fram under nästa år och en rad åtgärder som man planerar att vidta innan mandatperiodens slut i mitten av 2014. Den innehåller också en lista över förslag till regelförenkling och förslag under behandling som bör återkallas.

Hela arbetsprogrammet finns att läsa här.

Omröstningen i Förbundsdagen sker den 29 september sedan den skjutits upp på grund av aktiviteterna i samband med Påvens förestående besök i Tyskland.

Ledarna för euroländerna enades vid toppmötet den 21 juli om att bevilja Grekland ett nytt lån på 109 miljarder euro från räddningsfonden EFSF samt att stärka mandatet för EFSF så att fonden kan ingripa tidigare för att hjälpa skuldtyngda euroländer och få rätt att köpa statsobligationer på marknaden.

Båda besluten måste godkännas före september månads slut för att inte euron ska kastas ut i en ny fördjupad kris.

I Tyskland har motståndet varit utbrett bland kristdemokrater och fridemokrater mot beslutet att stärka EFSF. Om fler än 20 ledamöter från regeringspartierna revolterar vid omröstningen i Förbundsdagen blir Merkel helt beroende av det utlovade stödet från socialdemokraterna. De liberala fridemokraterna försökte i regeringsförhandlingarna ställa villkor om att alla beslut om att låta EFSF agera först måste godkännas av de nationella parlamenten i samtliga euroländer.

Politiska bedömare räknar med att lagförslaget blir godkänt av Tyskland, såvida inte den tyska författningsdomstolen i Karlsruhe mot förmodan sätter upp hinder när den nästa vecka ska pröva om lagförslaget är förenligt med tysk grundlag.

Den tyska förbundskanslern Angela Merkel, som tidigare kritiserats hårt för att ha förhalat tidigare räddningsinsatser för främst Grekland, har efter toppmötet i juli agerat för att toppmötesbeslutet om det nya krispaketet och förstärkningen av EFSF inte ska äventyras. Merkel har kritiserat den finska regeringen för att den ensidigt ingått avtal med Grekland om att avsätta en garantisumma på 600 miljoner euro för Finland för att den finska regeringen skulle låna ut 1,4 miljarder euro som sin del av det nya räddningspaketet. Ett avtal som hotat spräcka euroländernas enighet om räddningspaketet.

-Euroländerna ska inte agera på egen hand i Greklandskrisen, sade Angela Merkel i samband med onsdagens tyska regeringsbeslut.

En talesman för den finska finansministern Jutta Urpilainen uppgav i fredags att den finska regeringen släppt kravet om en garantisumma, men kommer att undersöka om Grekland kan erbjuda garantier i form av andra egendomar.