Syftet med förslaget är att skapa gemensamma regler för bland annat inresa till och vistelse i EU för dessa arbetstagare samt en uppsättning rättigheter och villkor. EU-kommissionen föreslår att samma arbets- och anställningsvillkor ska gälla för en företagsinternt förflyttad arbetstagare som för en utstationerad arbetstagare i en liknande situation i samma medlemsstat.[1]

Det ansvariga utskottet i Europaparlamentet, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, genomförde i januari i år en så kallad orienteringsomröstning. Detta innebär att utskottets inställning till förslaget har behandlats men att ärendet inte är avslutat. Den ansvarige rapportören, Salvatore Iacolino, fick samtidigt mandat att förhandla med Rådet med avsikt att avsluta ärendet i institutionernas första behandlingsrunda. Tidtabellen för de så kallade trialogförhandlingarna (mellan Europaparlamentet, Rådet och EU-kommissionen) är inte känd.

Läs EU-kommissionens förslag här (PDF).

Vidarebosättningsprogram finns redan i ett antal av EU:s medlemsstater och är ett initiativ från FN:s flyktingorgan UNHCR. De innebär att UNHCR identifierar utsatta flyktingar världen över och förmedlar dessa vidare till länder som deltar i programmen.  Med ett program som är gemensamt för hela EU hoppas EU-kommissionären för inrikes frågor Cecilia Malmström att fler av medlemsstaterna kommer att ta emot flyktingar från länder utanför EU, skriver hon på sin blogg. Cecilia Malmström var EU-minister när förslaget initierades under det svenska ordförandeskapet.

Nyheterna med programmet blir ett ökat samarbete mellan EU:s medlemsstater där gemensamma mål och ett ökat samarbete med FN:s flyktingorgan UNHCR utgör de viktigaste komponenterna. Det kommer att vara frivilligt att ta emot flyktingar, men de länder som gör det kommer att kompenseras finansiellt med pengar från Europeiska flyktingfonden.

Beslutet har ännu inte publicerats i EU:s officiella tidning, men Rådets förslag så som det antogs av Europaparlamentet hittar du här.

För att veta mer om bakgrunden till programmet, se EU-kommissionens hemsida.

Tanken med säsongsarbetardirektivet är att det ska gälla alla säsongsarbetare. Det har nu upptäckts att säsongsarbetare som stannar kortare än tre månader täcks av andra bestämmelser än de som direktivet baseras på.

Detta skulle i praktiken leda till olika villkor för säsongsarbetstagare som stannar mer eller mindre än tre månader. EU-kommissionen har inte tagit hänsyn till detta när förslaget utformats, varför behandlingen nu lagts på is i väntan på en rättslig utredning. Det ansvariga parlamentsutskottet hoppas kunna rösta under april månad, rapporterar European Voice.

Andra problem med direktivförslaget i dess nuvarande form är att det inte ger arbetstagarna rätt att ta del av a-kassa eller pensioner, trots att arbetsgivaren har en skyldighet att betala dessa. Rätten till pension kommer istället att bero på vad de enskilda staterna har för avtal dem emellan.

Direktivet ger inte heller rätt till familjeåterförening eller rätt att ta del av arbetsförmedlingens tjänster. Med hänsyn till att en arbetstagare kan arbeta som säsongsarbetare sex månader per år under flertalet år är dessa problem mycket relevanta.

Flera aktuella ärenden inom migrationsområdet har direkt påbverkan på arbetsmarknaden. EU har redan beslutat om införandet av så kallade Blå kort (”Blue Card”), vilket ger efterfrågade och högt kvalificerade arbetstagare i länder utanför EU (och EES) möjlighet att arbeta inom EU.

Ministerrådet och Europaparlamentet har även på den ansvariga kommissionären Cecila Malmströms förslag beslutat om förenklat förfarande vid arbetsinkraftsinvandring från länder utanför EU (”Single permit”). Syftet är att förenkla arbetskraftsinvandring och i direktivet slås fast att invandrad arbetskraft ska ha samma rättigheter som inhemsk, vilket är ett grundläggande fackligt krav.

Emellertid är två viktiga grupper uteslutna ur detta direktiv. Det gäller den stora gruppen säsongsanställda från länder utanför EU och anställda inom företag och koncerner som flyttas till EU. För dessa grupper har kommissionär Malmström föreslagit särskilda regler som inte medför den likabehandling som direktivet om Single permit innehåller. Dessa förslag behandlas för närvarande i Europaparlamentet, men datum för omröstningar är inte fastställda.

LO, TCO och Saco har i ett brev till de svenska Europaparlamentarikerna utvecklat argumenten för att även de båda senare direktiven bör innehålla tydliga regler om likabehandling.

Förslaget till säsongsarbetardirektiv har behandlats av flera utskott i Europaparlamentet. Det utskott som har det huvudsakliga ansvaret för direktivet, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE), har ännu inte röstat om förslaget då ett antal juridiska problem har identifierats vilka först måste lösas.

Tanken med direktivet var att alla säsongsarbetare skulle omfattas av dess bestämmelser, men det nuvarande förslaget från EU-kommissionens innebär att säsongsarbetare som stannar mindre än tre månader faller under visumbestämmelser utifrån Schengenregelverket. De rättigheter och övriga villkor som återfinns i förslaget till säsongsarbetardirektiv skulle därmed endast gälla de säsongsarbetare som stannar längre än tre månader. Direktivförslagets bestämmelser om rättigheter, likabehandling och sanktioner mot arbetsgivare som inte efterlever dessa bestämmelser skulle i så fall inte gälla den majoritet säsongsarbetstagare som i dagsläget stannar kortare tid än tre månader.

Claude Moraes, Europaparlamentets rapportör med ansvar för frågan, försöker för närvarande hitta en lösning på dessa frågor tillsammans med representanter från Rådet och EU-kommissionen. LIBE-utskottet hoppas dock kunna rösta om förslaget redan under april månad.

Läs kommissionens förslag till direktiv om säsongsanställda här.

Direktivet, som bland annat är tänkt att minska den illegala invandringen till EU, innebär att migranter från tredjeland, som arbetar lagligt i EU, kommer att ha samma rättigheter som för medborgare i EU-länderna när det gäller arbetsvillkor, pensioner, social trygghet och tillgång till offentliga tjänster.

De ska kunna få arbets- och uppehållstillstånd i ett EU-land med en enda ansökan. Direktivet påverkar dock inte de enskilda EU-ländernas rätt att besluta om arbets- och uppehållstillstånd ska beviljas, men medlemsländerna måste, enligt direktivet,
fatta beslut inom fyra månader efter att en ansökan inkommit. Reglerna om de olika rättigheterna gäller också för de icke EU-medborgare som redan har tidsbestämt tillstånd att bo och arbetar i ett EU-land, men alltså inte i Danmark, Storbritannien och Irland.

Den nya lagen kommer inte att omfatta varaktigt bosatta icke EU-medborgare, eftersom lagen innehåller vissa restriktioner, även om den generella regeln i lagen ger arbetstagare utanför EU tillgång till social trygghet på samma villkor som EU-medborgare. Lagen gäller heller inte flyktingar, utstationerade arbetstagare (som redan omfattas av utstationeringsdirektivets regler), säsongsarbetare, personer som förflyttas inom företag mellan länderna i EU (vilka omfattas av andra EU-direktiv), liksom sjömän som seglar under ett EU-lands flagga eller de som arbetar i hushåll som au pair.

Personer med kombinerat arbets- och uppehållstillstånd kommer att få jämförbara rättigheter som EU-medborgare när det gäller grundläggande arbetsvillkor, erkännande av yrkeskvalifikationer och rätten att ansluta sig till fackföreningar, skattelättnader, pensioner, social trygghet och arbetsförmedling, även om utrymme för vissa restriktioner ges när det gäller sociala förmåner. Till exempel kan medlemsländer begränsa tillgången till allmännyttiga bostäder, som i flera länder betraktas och subventioneras som socialbostäder.

EU-länderna kan dock införa begränsningar på fler områden för utländska arbetstagare som har kontrakt på mindre tid än sex månader.

EU-parlamentet framhåller två förbättringar som det kunde driva igenom i förhandlingarna med de 24 medlemsländer som berörs av det nya direktivet. Dels rätten för de utländska arbetstagarna att kunna få med sina pensioner vid flytt till hemlandet på samma villkor som när EU-medborgare flyttar till ett annat land, dels rätten till yrkesutbildning och vidareutbildning för icke EU-medborgare som har jobb eller är registrerade som arbetslösa. När det gäller universitetsstudier eller yrkesutbildning som inte är direkt kopplad till en anställning kan dock medlemsländerna resa hinder, till exempel genom krav om språktester. Även familjeförmåner kan begränsas för icke EU-medborgare som antas för olika utbildningsprogram.

Foto: Fredrik Haglund

Nyligen hölls en utfrågning om säsongsarbetardirektivet i EU-parlamentets utskott för människorättsfrågor. Den brittiske ledamoten Claude Moraes från den socialdemokratiska gruppen höll i mötet.

– Jag vet att detta är en känslig fråga. Men det var medlemsländer av olika politiska färger som ville ha ett sådant direktiv, inledde han nästan urskuldande: lagförslaget som det ser ut nu på bordet, bådar för bråk.

Direktivet handlar om att icke-EU-medborgare under några månader per år ska erbjudas tillstånd för att arbeta inom unionen.

Exakt vilka arbeten som definieras som säsongbetonade är en av knäckfrågorna. Fokus ligger på arbeten inom jordbruk och turism. Byggnadsarbete är en sektor som ännu inte räknas in, men diskussioner finns om att sätta även denna gigantiska sektor på listan.

EU-kommissionen menar att syftet med förslaget inte bara är att ta sig ur den nuvarande ekonomiska krisen utan att det även är en viktig framtidsfråga, eftersom lagen förutom att minska antalet illegalt vistandes säsongsarbetare i Europa, även ska tillgodose den efterfrågan på lågkvalificerad arbetskraft som redan finns och som förutspås öka i framtiden.

I dag uppskattar EU-kommissionen att det finns över 100 000 legalt och illegalt vistandes säsongsarbetare i EU.

En annan viktig fråga är hur länge arbetstillstånden ska gälla. Förslaget säger nu maximalt sex månader per kalenderår, men Claude Moraes påpekade att säsongerna är olika långa i olika delar av unionen. Tomatplockarsäsongen i de sydligare EU-länderna är längre än blåbärsplockarsäsongen i de svenska eller finska skogarna, är ett talande exempel på att behovet av extra arbetskraft kan vara olika länge från bransch till bransch, land till land.

Hur många migrantarbetare som tas in varje år är det upp till de enskilda medlemsländerna att själva avgöra. Direktivet kommer alltså inte at tvinga ett enskilt land att ta in ett visst antal.

– De säsongsarbetare som kommer till EU ska inte underminera europeiska arbetares löner och villkor. Likabehandling är viktigt och arbetsgivarna ska erbjuda ordnat boende för dem som kommer, sade Claude Moraes.

Vivien Vadasi, från det ungerska ordförandeskapet, som håller i förhandlingarna i Rådet påpekade att oenigheten än så länge är stor mellan medlemsländerna.

Från arbetsgivarhåll sade Sverker Rudeberg från Business Europe att det är svårt att hitta legal arbetskraft i dag. Enda alternativet är att anställa svart arbetskraft, något som har negativa konsekvenser för alla inblandade.

– Arbetsgivare kommer fortsätta anställa illegala arbetare om inget händer, sade han.

Helen Hoffmann, från europeiska paraplyorganisationen UAPME, som företräder små- och medelstora företag, ville inte att direktivet blir för komplicerat för arbetsgivare, som exempelvis inte borde behöva tillhandhålla boende.

Från Europafackets sida är oron stor att det kommer skapas två olika arbetsmarknader och att migrantarbetare och inhemska arbetare kommer att spelas ut mot varandra.

– Direktivet måste rikta sig till alla arbetstagare, inte bara migranter, sade Europafackets representant Paco Soriano under utfrågningen.

Han riktade också kritik mot att EU-kommissionen tagit fram direktivet utan att först prata med vare sig arbetsgivarna eller facken.

Socialdemokraten Antigoni Papadopoulou, rapportör för jämställdhetsutskottet, underströk vikten av att upprätta kontrollorgan där säsongsarbetarna kan lämna in klagomål och att det finns övervakning och sanktioner mot de arbetsgivare som inte följer reglerna.

Liknande krav fördes fram av NGO:er som arbetar med migranter. De ansåg även att de arbetare som i dag vistas illegalt i EU ska omfattas av direktivet.

Förslaget ska nu nagelfaras i utskottet för människorättsfrågor och utskottet för sysselsättningsfrågor för att i oktober och november antas för omröstning i Europarlamentet.

–

EU-kommissionens förslag i sin helhet hittas här.