Omstrukturering är EU-terminologi för bland annat den personalminskning som företag och offentliga arbetsgivare gör när ekonomi och andra förutsättningar förändras. Från fackligt håll vill man att dessa förändringar ska genomföras i dialog med arbetstagarsidan, en dialog som helst bör vara kontinuerlig, eftersom det då är lättare att uppnå en lösning som är bra för alla parter.

Facken i Europa har sedan en rapport av EU-kommissionen 1999 väntat på en strategi på EU-nivå med syfte att se till omstruktureringar görs på bästa sätt. Hittills har de väntat förgäves, även fast EU-kommissionen redan genomfört två samråd med arbetsmarknadens parter. Efter att en grönbok om omstruktureringar nu har släppts kritiserar Europafacket EU-kommissionen för att ingen hänsyn har tagits till vad som kommit fram i samråden med arbetsmarknadens parter utan att man i stället nästan har tagit ett steg tillbaka genom att genomföra ett offentligt samråd.

Den svenska regeringens preliminära ståndpunkt i frågan om omstrukturering ska regleras på europeisk nivå är att reformer på arbetsrättens område i huvudsak är en nationell fråga eftersom länderna i Europa har så olika arbetsmarknadssystem.

Ett enhetligt patentsystem i EU sattes upp som ett avgörande mål när den så kallade Lissabonstrategin för jobb, tillväxt och konkurrenskraft sjösattes i Lissabon år 2000. Men gång efter gång misslyckades alla försök att nå målet, främst på grund av språkfrågan, det vill säga till vilka språk godkända patent ska översättas. Spanien och Italien krävde spanska och italienska utöver engelska, tyska och franska.

För ett år sedan enades ett antal EU-länder om att begära ett så kallat ”förstärkt samarbete” för att få igång ett enhetligt patent för så många EU-länder som möjligt. Enligt Lissabonfördraget måste minst nio medlemsländer delta för att de ska kunna gå före och inleda ett förstärkt samarbete inom något EU-område när det är omöjligt att få samtliga 27 medlemsländer att ställa upp.

EU-parlamentet och ministerrådet gav klartecken till att proceduren för förstärkt samarbete skulle få inledas av de länder som var intresserade – antalet blev 25, det vill säga alla utom Spanien och Italien. Därefter har EU-kommissionen, som formellt måste komma med lagförslag, lagt fram de tre lagförslag som blir grunden för ett enhetligt patentsystem.

EU-parlamentets förhandlare från rättsutskottet och det polska ordförandeskapet i EU har nu gjort upp om lagförslagen, som därmed kan komma in i beslutsprocessen. Bland annat lyckades parlamentets förhandlare se till att kostnaderna för små och medelstora företag som lämnar in patentansökningar begränsas.

Målsättningen med ett EU-patent är främst att få ned kostnaderna och samtidigt kunna erbjuda lagligt skydd för patenten i ett stort område av EU-länder. Enligt beräkningarna kommer det att bli 80 procent billigare att få ett lagligt patentskydd med ett EU-patent för 25 medlemsländer än om patent, som nu, skulle sökas i varje land för sig.

När det gäller språkfrågan ska patentansökningar kunna lämnas in på samtliga officiella språk i EU, men patentskyddet gäller bara i de deltagande länderna. De godkända patenten översätts till engelska, tyska och franska, men bidrag kan lämnas till översättning till andra språk.

Uppgörelsen om EU-patentet ska närmast bekräftas av EU-parlamentets rättsutskott innan den går vidare till beslut i EU-parlamentet och i ministerrådet, där bara de 25 deltagande medlemsländerna får delta i beslutet.

Foto: Fredrik Haglund

Samtidigt skärptes kraven om redovisning av ledamöternas kontakter med lobbyister. Det blir dock inte obligatoriskt för lobbyister att registrera sig, men en förutsättning för att de ska få passerkort till parlamentets lokaler.

Nytt blir att parlamentariker som har huvudansvaret för lagförslag måste rapportera om vilka lobbyister de haft kontakt med. I samband med att betänkanden läggs fram måste dessa ledamöter bifoga en bilaga med listor över de lobbyister som kan ha påverkat arbetet. Däremot behöver ledamöterna inte redovisa eventuella middagar eller resor de blivit bjudna på.

I det gemensamma registret med kommissionen ska också framgå hur mycket EU-medel som betalats ut till den organisation eller företag som lobbyisten representerar. Ledamöterna i parlamentet ska också rapportera om sina ekonomiska intressen och eventuella extraknäck så snart förhållandena ändras.

En bakgrund till de något skärpta reglerna är den mutskandal som tidningen Sunday Times nyligen avslöjade. Fyra ledamöter hade accepterat erbjudanden om ekonomisk ersättning från en reporter som utgav sig för att vara lobbyist mot att de utförde begärda ändringar i lagstiftningsförslag.

-Det är bra att vi nu äntligen är överens om ett lobbyregister. Men fortfarande är det ett mycket försiktigt förslag. Nästa steg bör vara att alla institutioner omfattas, att registret görs obligatoriskt och att det kompletteras med ett meddelarskydd som vi gör i en del skandinaviska länder för de ”whistle blowers” som också är kolossalt viktiga för öppenhet och transparens på riktigt, säger EU-parlamentarikern Marita Ulvskog (S).

Även Olle Schmidt (FP) röstade för förslaget, men säger att han hade föredragit ett obligatoriskt register, men att det inte är alla som vill ha mer öppenhet.

Det nya gemensamma registret byter namn från lobbyregistret till öppenhetsregistret. Ministerrådet, där medlemsländernas regeringar möts, deltar inte i den nya registreringen av lobbyister.

Om ett år ska reglerna för medborgarinitiativet vara införda i varje EU-lands lagstiftning. Det krävs att en medborgarkommitté från minst sju länder registrerar sitt initiativ hos kommissionen. De har tolv månader på sig att få in en miljon namnunderskrifter efter att initiativet blivit registrerat och därmed ansetts ligga inom EU:s lagstiftnings- och kompetensområde Underskrifterna måste komma från väljare i minst en fjärdedel av EU:s medlemsländer.

Om de villkoren uppfylls måste både EU-kommissionen och EU-parlamentet arrangera offentliga hearingar om det framförda kravet, innan kommissionen inom tre månader tar ställning till om ett formellt lagförslag ska läggas fram med anledning av medborgarinitiativet.

LA

Parterna räknar med att slutföra förhandlingarna om återstående frågor de närmaste dagarna.
Medborgarinitiativet är en ny möjlighet för medborgarna som ges genom det nya Lissabonfördraget och som innebär att EU-kommissionen måste pröva förslag till nya lagar om de begärs av minst en miljon människor genom namninsamlingar.

Parterna har diskuterat hur det på ett så smidigt sätt som möjligt ska gå att verifiera äktheten för underskrifterna vid namninsamlingar. Parterna enades om att det blir upp till varje medlemsland att göra det och varje medlemsland får bestämma vilka grundläggande informationer om sin identitet som den undertecknande måste uppge.

Vidare ska en kontroll av om initiativet kan vara godtagbart göras redan vid en registrering och inte först efter att 300 000 namn samlats in, som kommissionen hade föreslagit. För att försäkra sig om att det föreslagna initiativet har en europeisk dimension ska registreringen göras av en medborgarkommitté av minst sju personer från sju olika medlemsländer.

Parterna har enats om att underskrifterna måste komma från medborgare i minst en fjärdedel av de 27 medlemsländerna, i stället för från minst en tredjedel, som EU-kommissionen hade föreslagit (EU-parlamentet hade föreslagit en femtedel).

Kommissionen ska underlätta för initiativtagarna genom information och genom att upprätta en kontaktpunkt.
-Jag glad över att vi kunde ta ett stort steg för att nå vårt mål om att få reglerna för medborgarinitiativet klara till Lissabonfördragets 1-årsdag. Det går nu i riktningen att bli användarvänligt, enkelt, ökar öppenheten och siktar på att utesluta missbruk, sade en av konstitutionsutskottets rapportörer, den ungerska socialisten Zita Gurmai.

EU-parlamentet siktar på att rösta om den slutliga överenskommelsen redan den 13-16 december. Ministerrådet har uttalat sin vilja att klubba lagen före årets slut. Medlemsländerna får sedan ett år på sig att införa EU-lagen i nationell lagstiftning, varpå namninsamlingarna kan starta.

Grundläggande är som tidigare att initiativen till EU-kommissionen måste ligga inom dess kompetensområde, det vill säga inom lagstiftningsområdet.

Den namninsamling som dåvarande EU-parlamentarikern Cecilia Malmström drog igång för att stoppa EU-parlamentets möten i Strasbourg – och som samlade över en miljon namnunderskrifter – är till exempel inte antagbar. Kravet ligger inte inom kommissionens ansvarsområde, utan är en sak som kräver ändring av EU:s grundlag, vilket är omöjligt utan Frankrikes medgivande. Malmström har inte heller berört frågan i sina nyare mera ansvarsfulla roller, först som svensk minister och nu som ledamot i EU-kommissionen.