I ett pressmeddelande uttrycker Europafacket en förväntan om en ny riktning för det gemensamma valutasamarbetet, och man uttrycker stöd för att Grekland ska få vara kvar i eurozonen.

Den grekiska ekonomin behöver verkligt stöd, inte ideologiskt motiverade refromer som den så kallade trojkan (EU-kommissionen, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden) påtvingar landets medborgare. Attacker mot löner, kollektivavtal och socialt skydd har lett landet till en återvändsgränd, menar Europafacket.

- Vi är glada över den senaste tidens intreesse för tillväxt från EU-ledarna, säger Europafackets generalsekreterare Bernadette Ségol. Det är nu uppenbart för alla att åtstramningarna har varit ett misslyckande. Det gäller dock att tillväxten blir rätt. De som nu talar om tillväxt vill se strukturreformer, vilket endast är ett annat ord för mer avreglering, mer flexibilitet och mindre offentliga tjänster, det vill säga ökad osäkerhet.

- Den tillväxt vi vill se är helt annorlunda, fortsätter Ségol. Vi vill ha en återhämntning genom investeringar, genom löneökningar, genom garantier från ECB och genom nya intäkter.

Läs pressmeddelandet här.

Det är Europeiska metallarbetareförbundet (EMF), Europeiska federationen för gruv-, kemi- och energiarbetare (EMCEF) och Europeiska fackliga federationen för textil, kläder och läder (ETUF:TCL) som går samman och bildar ”IndustriAll” vid en kongress i Bryssel idag.

Den nya federationen ska arbeta för anständiga arbetsvillkor och hög sysselsättning för alla industriarbetare i Europa och för en stark och hållbar europeisk industri. Federationens högkvarter kommer att ligga i Världsfackets och Europafackets hus i Bryssel.

Till generalsekreterare valde kongressen Ulrich Eckelmann, hemmahörande i tyska IG Metall och tidigare generalsekreterare för EMF. Till ordförande valdes Michael Vassiliades, generalsekreterare för det tyska IG BCE. IF Metalls ordförande Anders Ferbe valdes till en av tre vice ordföranden.

Läs mer här.

Första maj-demonstrationerna samlade i år medborgare över hela Europa för att protestera mot åtstramningspolitiken. Detta tema  märktes särskilt i länder som Spanien och Grekland. I Tyskland demonstrerade man för bra arbeten och uppslutningen var stor. Det tyska fackförbundet DGB:s ordförande Michael Sommer talade i starka ordalag mot åtstramningspolitiken. En svag förändring i den tyska politiken kan skönjas då förbundskansler Angela Merkel öppnar upp för att tala om tillväxt. Hon säger däremot att den inte får kosta någonting extra, utan ska främjas av strukturreformer.

Med anledning av första maj gjorde Europafacket  ett upprop för arbete för unga och social rättvisa. Deras meddelande är att arbetslösheten, ojämlikheten och den sociala utslagningen ökar till följd av den europeiska åtstramningspolitiken. Neddragningarna gör även att antalet osäkra anställningar ökar: arbetstagarnas anställningsskydd får stryka på foten till förmån för flexibilitet för arbetsgivarna. Europafacket förespråkar ett socialt Europa där arbetstagarna får möjlighet till hållbara jobb.

Omstrukturering är EU-terminologi för bland annat den personalminskning som företag och offentliga arbetsgivare gör när ekonomi och andra förutsättningar förändras. Från fackligt håll vill man att dessa förändringar ska genomföras i dialog med arbetstagarsidan, en dialog som helst bör vara kontinuerlig, eftersom det då är lättare att uppnå en lösning som är bra för alla parter.

Facken i Europa har sedan en rapport av EU-kommissionen 1999 väntat på en strategi på EU-nivå med syfte att se till omstruktureringar görs på bästa sätt. Hittills har de väntat förgäves, även fast EU-kommissionen redan genomfört två samråd med arbetsmarknadens parter. Efter att en grönbok om omstruktureringar nu har släppts kritiserar Europafacket EU-kommissionen för att ingen hänsyn har tagits till vad som kommit fram i samråden med arbetsmarknadens parter utan att man i stället nästan har tagit ett steg tillbaka genom att genomföra ett offentligt samråd.

Den svenska regeringens preliminära ståndpunkt i frågan om omstrukturering ska regleras på europeisk nivå är att reformer på arbetsrättens område i huvudsak är en nationell fråga eftersom länderna i Europa har så olika arbetsmarknadssystem.

Europafacket (EFS) och arbetsgivarparterna BUSINESSEUROPE, CEEP och UEAPME, presenterade idag sitt gemensamma arbetsprogram för 2012-2014.

Som högsta prioritet kommer parterna att förhandla om ett ramverk för åtgärder mot ungdomsarbetslösheten, samt genomföra en analys av EU-arbetsmarknadernas funktionssätt.

Inom ramen för utbildning och livslångt lärande kommer parterna att titta på behovet av färdigheter i gröna ekonomier och hur äldre arbetstagares färdigheter kan uppdateras för att främja ett längre arbetsliv.

Parterna kommer även att diskutera rörligheten på den inre marknaden och ekonomisk migration, jämställdhet och hur EU:s nya ekonomiska styrning påverkar parternas kompetenser.

Protesterna gäller EU:s krav på drastiska nedskärningar för att krisdrabbade länder ska komma i ekonomisk balans. Men åtgärderna bara förvärrar krisen och drabbar dessutom vanliga medborgare som inte orsakat krisen, menar Europafacket. Bankerna och finansinstituten kommer för lindrigt undan.

Den europeiska fackföreningsrörelsen demonstrerar också mot förslaget till ekonomisk styrning som nu är föremål för förhandlingar inom EU. Den större samordningen mellan medlemsländerna ska syfta till att främja och inte attackera det sociala Europa.

På den här länken förklarar Europafackets nya generalskereterare Bernadette Segol bakgrunden till demonstratiopnen och Europafackets krav.

Vid kongressen, som avslutas den 19 maj, ska också ny ledning utses. Både den svenska LO-chefen Wanja Lundby-Wedins och generalsekreteraren John Monks mandattid löper ut efter fyra år.

Mötet hålls i skuggan av den ekonomiska krisen. Flera skuldsatta euroländer tvingas till svåra sociala nedskärningar och risken är uppenbar att de fackliga kraven trängs tillbaka. I just Aten har omfattande manifestationer hållits de senaste dagarna mot de fortsatta kraven på tillbakapressade löner och pensioner medan den socialdemokratiska grekiska regeringen tvingas till förnedrande vädjanden till EU om ytterligare hjälp att klara återbetalningen av gamla skulder från den tidigare grekiska regeringen.

Mötet hålls när EU:s finansministrar samtidigt möts för att sätta villkoren inte bara för Greklands framtid utan också för villkoren för krisinsatsen i Portugal och Irland. Samtidigt ska finansministrarna sätta ned foten om den nya ekonomiska styrningen och därmed hotet mot lönebildningen i euroländer med ekonomiska obalanser.

Frågan om den ekonomiska styrningen står naturligtvis högt på kongressens dagordning. Huvudpunkterna, utöver den ekonomiska styrningen och hotet mot löner och pensioner, är framtiden för den europeiska sociala modellen för större jämlikhet och social sammanhållning, rättvis och uthållig utveckling, en rättvis rörlighet i Europa, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, den sociala dialogen på alla plan och solidariteten för en rättvis globalisering.

Motsättningen mellan den inre marknadens friheter och löntagarnas rättigheter är en annan fråga som Europafacket prioriterat sedan den svenska Laval-frågan avgjordes av EG-domstolen, som ansåg att företagens ekonomiska frihet gick före fackets rätt att hävda gällande kollektivavtal för personal som utstationerats till Sverige.

Även frihetssträvandena i de nordafrikanska Medelhavsländerna och de främlingsfientliga högerpartiernas profilering i flera EU-länder kommer att diskuteras. ”Vi har blivit påminda om att i en kris kommer utlänningar i skottgluggen, som syndabockar”, skriver generalsekreteraren John Monks i sin ledare i Europa fackets nyhetsbrev.

Under kongressen kommer EU-kommissionens tidigare ordförande, den franske socialisten Jacques Delors, att få motta Europafackets hederspris för ett ”excellent arbete för att främja ett socialt Europa”.

I Europafackets nyhetsbrev finns all övrig information om kongressen. Se Europackets hemsida www.etuc.org

Läs Även Tommy Svenssons blogg på denna sida om Europafackets kongress.

Fackliga medlemmar från 22 europeiska länder deltog i manifestationen som arrangerats av Europafacket och de ungerska fackföreningarna.

-Vi vill ha jobb, tillväxt och behålla välfärdsstaten och vi tänker inte betala för bankernas misstag, sade Europafackets generalsekreterare John Monks inför massorna som beräknades till 45 000 deltagare.

Ett enormt demonstrationståg slingrade sig fram på en av Budapest huvudgator ackompanjerat av visselpipor, talkörer och plakat med krav om ett mer socialt Europa, rättvisa löner och jobb och med kritik mot nedskärningar, banker och Europas ledare som kräver hårdare ekonomisk styrning och press på lönerna, främst Tysklands Angela Merkel och Frankrikes Nicolas Sarkozy.

John Monks uppmanade EU:s finansministrar, som möttes 30 kilometer utanför Budapest, att lätta på tycket för nedskärningar i Grekland och Irland och sade att de mer behöver en hjälpande hand än en snyting. Han var också kritisk mot de nya kraven på Portugal.

-EU:s nedskärningar fungerar inte. Villkoren är för tuffa och leder till deflation, varnade Monks.

Den portugisiska lärarinnan Lucinda Damaso, som rest från Lissabon tillsammans med 20 andra lärare, kom till Budapest av oro för att förlora jobbet.

-Vi litar inte längre på politikernas prat. De skär ned våra löner och nu med räddningspaketet befarar vi mycket högre arbetslöshet, precis som i Spanien, sade Lucinda Damaso till nyhetsbyrån AFP.

Samtidigt som EU:s ledare träffade de sociala parterna inför toppmötet fylldes Bryssel med demonstranter. De ville visa sin ilska över den så kallade europakten som kan komma att hota deras arbetsvillkor.

Rött, överallt rött. Det belgiska fackförbundet ABVV/FGTB har samlat uppemot 15 000 för att demonstrera mot nedskärningar och social orättvisa på Bryssels vårvarma gator under torsdagsförmiddagen. Stämningen är på topp när de rör sig i långa tåg mot uppsamlingsplatsen en liten bit från Ministerrådet där EU:s regeringschefer träffas under torsdag-fredag för att klubba genom den så kallade europakten.

Före det stora EU-toppmötet träffade Europafacket på torsdagsförmiddagen de tre EU-ordförandena och Business Europe som företräder europeiska arbetsgivare och företagare.
– Ett viktigt möte i en viktig tid, sade Herman Van Rompuy, ordförande för Europeiska rådet.

” Tous ensemble” – alla tillsammans, ropades det på Bryssels gator. De stora demonstrationerna hade inte undgått någon trots polis höll dem på behörigt avstånd från EU:s ledare. Både ordförande för EU-kommissionen, José Manuel Barroso, och ordförande för det roterande ordförandeskapet, Viktor Orbán, underströk vikten av ett bra samarbete med de sociala parterna. Ungraren Orbán, som leder Europas starkaste högerregering, betonande vikten av att minska budgetunderskotten.
– Vi kommer inte att gå tillbaka till hur det såg ut före krisen. Vi har goda nyheter för demonstranterna och pekade på europakten. Den ska skapa jobb, sade han.

John Monks, Europafackets generalsekreterare, hävdade att vi lever i oroliga tider, men att facket är överens med EU och företrädarna för arbetsgivarna och företagarna att behovet av tillväxt och arbetsskapande åtgärder är stort.
– Men missta er inte, arbetarna vill ha kvar sina sociala skydd och tänker inte betala för den ekonomiska krisen, sade han.

Enligt Herman Van Rompuy är detta toppmöte starten för EU:s återhämtning.
– Problemen är inte över än, men detta är en vändpunkt för krisen, sade han.

– Vi vet att åtgärderna inte är populära och det var har inte vår lyckligaste stund när vi tog dessa beslut. Vi har gjort allt vi kunnat. Målet är att skapa jobb och vi kan redan börjat se de första tecknen på en återhämtning, fortsatte Herman Van Rompuy.

Ett av de stora problemen fackföreningsrörelserna haft med europakten är de förslag som kan tolkas att EU får makt att lägga sig i lönebildningen i medlemsländerna. Detta kastade sig José Manuel Barroso snabbt av sig.
– Det sista EU vill göra är att bestämma lönerna i medlemsländerna, sade han.

När alla journalister lämnat lokalen sitter John Monks kvar och sorterar papper medan han väntar på Wanja Lundby-Wedin, ordförande för LO och Europafacket.
Han menar att mötet var bra och har inga större klagomål på Barroso och Van Rompuys vilja att skapa jobb.
– Det jag invänder mot är deras besatthet att stabilisera euron, säger han på sin tydliga Manchesterdialekt medan han lägger undan sina papper.

– De är mer rädda för marknaden är för oss, säger han och menar inte bara de 15 000 demonstranterna som står ett par hundra meter bort utan även de som kommer att demonstrera de närmsta dagarna runt om i Europa.

John Monks anser att EU mer och mer liknar en storebror och att detta spelar nationalister i händerna.
– Vi vill se en hjälpande hand och inte en knytnäve som det varit hittills, säger John Monks.