På lördagen valde en enhällig kongress Karl-Petter (”Kålle”) Thorwaldsson till LO:s ordförande. Thorwaldsson var tidigare ordförande i ABF och ombudsman på IF Metall. Till förste vice ordföranden valde kongressen Tobias Baudin, Kommunals första vice ordförande. Till andre vice ordförande valdes Ingela Edlund, förbundssekreterare på SEKO, och Byggnads avtalssekreterare Torbjörn Johansson till LO:s avtalssekreterare.

TCO:s ordförande Eva Nordmark och Saco:s ordförande Göran Arrius talade inför kongressen. Båda talarna betonade vikten av samarbetet mellan LO, TCO och Saco, bland annat i EU-frågor.

Kongressen förde också en diskussion om europeiska och internationella frågor. Kongressen beslutade bland annat att LO ska verka för att det i fördragen skapas tydligare gränser mellan EU:s och medlemsländernas kompetenser.

Kongressen antog även ett särskilt uttalande om kravet på ett socialt protokoll till EU:s fördrag och ett stopp för kränkningar av fackliga rättigheter i unionens krisbekämpning. Det sociala protokollet ska slå fast att grundläggande fackliga fri- och rättigheter inte är underordnade de ekonomiska friheterna på den inre marknaden. Vid konflikt ska de fackliga rättigheterna ha företräde. EU:s krisåtgärder måste respektera självständigheten för arbetsmarknadens parter.

Vid sina tal till kongressen avslöjade f.d. LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin och Socialdemokraternas partiledare Håkan Löfven att en gemensam arbetsgrupp ska tillsättas för att diskutera hur protokollet ska utformas.

Vid kongressen delades även rapporten ”Sju fackliga betraktelser över den ekonomiska krisen” ut. Rapporten är den första i en serie från LO med temat ”Facket och EU”.  Mer information om skriften och nedladdning här.

Från att endast ha pratat om nedskärningar har nu Europas ledare börjat att tala om tillväxt. Under gårdagens toppmöte kom inga nya förslag på konkreta åtgärder för hur man ska se till att Europa får mer tillväxt. Man refererade till Europa 2020, EU:s tillväxtstrategi, och tog dessutom upp tre områden som man kommer att jobba med för att få mer tillväxt på kort sikt.

Europeiska rådet vill för det första satsa på att EU-lagstiftning som stödjer tillväxt ska antas så fort som möjligt. Som exempel hänvisade rådets ordförande till inremarknadsakten, energieffektivitetsdirektivet och ett europeiskt patent. För det andra vill man öka investeringar för tillväxt, särskilt för små och medelstora företag, och man välkomnade initiativet om projektobligationer. Det tredje området man tog upp var skapande av jobb, vilket förutsätter att medlemsstaterna satsar på utbildning. Vad gäller ungdomsarbetslöshet presenterade EU-kommissionens ordförande de första resultaten av en översikt över hur EU-pengar används för att skapa jobb. Läs mer här.

Under mötet diskuterades en fördjupning av den ekonomiska delen i den ekonomiska och monetära unionen, detta för att minska risken för stora kriser för euron i framtiden.

Grekland och landets ekonomiska situation var också ett hett ämne, där enades rådsmedlemmarna om att man önskar att Grekland stannar kvar i valutaunionen på villkor att man lever upp till de krav man har gått med på för att ta del av lånemiljonerna från EU:s länder.

Europaparlamentets åsikt är endast rådgivande och för att en finansiell transaktionsskatt ska kunna bli verklighet krävs enhällighet i rådet, det vill säga att samtliga medlemsstater måste alltså vara överens i frågan.

Den informella toppmötesmiddagen nästa onsdag ska enligt Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy fokusera på tillväxt. Som ett inspel till mötet förde EU-kommissionens kollegium en diskussion idag om hur tillväxten i Europa kan stärkas, bland annat genom att snabba på genomförandet av åtagandena i Europa 2020-strategin och Euro plus-pakten.

Kommissionärerna uppmanar till exempel till att medlemsländerna ska öppna upp tjänstesektorer som är stängda för gränsöverskridande konkurrens.  Kommissionen aviserade att man håller på att utarbeta en ”Single Market Act Mark 2″ för att ta bort flaskhalsar som hindrar fullbordandet av den inre marknaden.

Inför Europeiska rådets möte den 28-29 juni ska kommissionen presentera ett paket med förslag vad gäller genomförandet av tjänstedirektivet.

Europaparlamentarikern Olle Ludvigsson har arbetat tillsammans med kollegor för att inkludera tydliga skrivningar om att fackliga fri- och rättigheter ska respekteras i förslaget om förstärkt ekonomisk styrning. Skrivningarna är till för att förhindra EU:s institutioner att lägga sig i nationell lönebildning eller nationella kollektivavtal.

Förslagen om förstärkt ekonomisk styrning, det så kallade 2-packet, som antogs i ekonomiutskottet igår ska stärka övervakningen av euroländer med statsfinansiella problem. En större samordning ska ske vad gäller statistik, prognoser och budgetplaner och EU-kommissionen kommer ha större möjligheter att ingripa när ett euroland inte följer bestämmelserna.

- De fackliga fri- och rättigheterna måste respekteras oberoende av hur den nationella ekonomiska situationen ser ut, betonar Olle Ludvigsson. Så här långt under krisen har facken vid ett flertal tillfällen körts över i de svagaste euroländerna. Det är inte acceptabelt. Därför är det viktigt att i lagstiftningen göra klart att fri- och rättigheterna inte får kompromissas med.

I en annan fråga, omröstningen om det så kallade kapitalkravsdirektivet, kom ledamöterna i utskottet överens om ett skydd för whistleblowers. Arbetstagare som offentliggör fel och brister inom sitt företag ska åtnjuta full anonymitet och skydd.

Ända sedan det informella EU-toppmötet den 30 januari har EU:s ledare allt oftare talat om behovet av tillväxtfrämjande och jobbskapande åtgärder, inte bara budgetdisciplin och åtstramning.

Den nyvalde franske presidenten Francois Hollande har ställt krav på en omförhandling av finanspakten, framför allt genoom att komplettera pakten med ett tillväxtprogram innehållande bland annat euro-obligationer, infrastrukturinvesteringar finansierade av Europeiska investeringsbanken (EIB), bättre utnyttjande av EU:s strukturfonder och införandet av en skatt på finansiella transaktioner.

Angela Merkel har hittills uteslutit en omförhandling av finanspakten, men ser gärna fler tillväxtfrämjande åtgärder genom bland annat arbetsmarknadsreformer för att öka rörligheten och konkurrenskraften, i kombination med bibehållen budgetdisciplin, men också en utökad kapitalbas för EIB.

Nu har även EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso gått ut och sagt att samtidigt som EU måste fortsätta att prioritera stabilitet, genom att reducera sina statskulder och underskott, måste även förutsättningar för tillväxt och jobb skapas.

”För att återvinna konkurrenskraften måste struktureformer accelereras. [...] Medlemsländerna bör sänka skatten på arbete för att stimulera jobbskapande”, säger ordförande Barroso i ett uttalande.

”Efter stabilitetsåtgärder och strukturreformer måste vi öka investeringar. [...] Jag vill också se en ökad lånekapacitet för Europeiska investeringsbanken. [...] Om vi är seriösa vad gäller investeringar i tillväxt måste vi komma överens om en EU-budget för de nästkommande sju åren som flyttar fokus på utgifter till tillväxtstärkande åtgärder, och också fokusera på konkurrenskraft”, menar Barroso.

För att fortsätta diskussionen om tillväxten har ordförande Van Rompuy bjudit in EU-ledarna till informella diskussioner vid en middag den 23 maj. Tanken är sedan att Europeiska rådet ska komma överens om en europeisk ”tillväxtplan”, ”tillväxtpakt” eller ”investeringspakt” vid sitt möte den 28-29 juni.

I dokumentet konstaterar kommissionen att kraven som följde med det första lånepaketet ledde till en betydande grekisk budgetkonsolidering på över 20 % av BNP. Detta krävde, som kommissionen uttrycker det, ”tuffa men nödvändiga åtgärder för att sänka löner och pensioner i offentlig sektor, skattehöjningar liksom arbetsmarknadsreformer.”

Kommissionen anser dock att fortsatta nedskärningar är nödvändiga i de offentliga utgifterna, framför allt vad gäller arbetskraftskostnader, administration och hälso- och sjukvård.  Besparingar kommer primärt att göras genom en uppstramning av välfärdsförmåner, samtidigt som grundläggande socialt skydd för de mest sårbara behålls. Kommissionen efterfrågar även en tidtabell för en översyn av nationella kollektivavtal vad gäller lönebildning för att återställa den grekiska ekonomins kostnadskonkurrenskraft.

Kommissionens meddelande och ordförande Barrosos tal finns att läsa här.

Under dagens utfrågning i Europaparlamentet, som anordnades gemensamt av ekonomiutskottet och arbetsmarknadsutskottet, med representanter för den så kallade trojkan – det vill säga EU-kommissionen, Internationella valutafonden (IMF) och Europeiska centralbanken (ECB) – betonade EU-kommissionär Olli Rehn, ansvarig för ekonomiska frågor och euron, att det inte är rättvist att lägga skulden för Greklands problem på dem som har kommit till landets hjälp. ”Det är grekerna själva som måste vidta åtgärder för att reformera sitt land och bära ansvaret för det”, sa Rehn.

EU-kommissionären fick medhåll från IMF:s verkställande direktör Poul Thomsen och ECB:s styrelseledamot Jörg Asmussen, som pekade ett varningens finger mot den ”implementeringsrisk” som råder över det överenskomna programmet för Grekland, bland annat med tanke på det nära förestående parlamentsvalet.

Trojkarepresentanterna menade vidare att genomgripande strukturreformer och lönesänkningar är det enda alternativet för Grekland. Sänkta löner är det bästa sättet för ett land att trygga konkurrenskraft samtidigt som man är medlem av eurozonen.

Ett flertal närvarande ledamöter argumenterade för att stödpaketet till Grekland måste ha en starkare social och tillväxtfrämjande dimension, och var mycket kritiska mot trojkans fokus på lönesänkningar.

Relaterat till detta publicerade Europeiska Ekonomiska och Sociala Kommittén nyligen en rapport om krisåtgärdernas effekter på arbetsmarknaden och den sociala situationen i Grekland. Rapporten finns att läsa här.

Vid presentationen av studien lade dessutom rapportförfattarna skulden för EU:s misslyckande att hantera krisen på EU-ledarna. EU-kommissionens påtryckningar för kraftiga åtstramningar i början av 2011 och Europeiska centralbankens tidigare strikta penningpolitik undergrävde unionens möjligheter till en verklig återhämtning.

En av författarna, ETUI-forskaren Andrew Watt, sa vid presentationen att ”det var ett kollektivt misslyckande av kommissionen, centralbanken och nationella regeringar. I en normal demokrati skulle ekonomikommissionär Olli Rehn ha varit tvungen att avgå”.

ETUI-studien ”Benchmarking Working Europe 2012″ finns att tillgå här.

Europeiska rådet antog den 17 juni 2010 EU:s nya tillväxtstrategi ”Europa 2020”. Stats- och regeringscheferna kom även överens om att introducera en så kallad planeringstermin för att öka samordningen av den ekonomiska politiken och stärka övervakningen av medlemsländernas nationella budgetar och makroekonomiska politik. Den framväxande ekonomiska styrningen i EU består i dagsläget av tre grenar. Den första är en skärpt EU-tillsyn vad gäller offentliga finanser, den andra stabilitetsmekanismer för euroområdet och den tredje fokuserar på brister i finanssektorn. I rapporten ligger tyngdpunkten på de två första.

Offentliga finanser

På området offentliga finanser inom EU har både en skärpning av gamla instrument genomförts och dessutom har ett antal nya instrument sett dagern. De instrument och mekanismer som ingår är tillväxt- och stabilitetspakten, förstärkt av den europeiska planeringsterminen och europluspakten, Europa 2020-strategin, ett lagstiftningspaket för att åtgärda makroekonomiska obalanser (det så kallade sexpacket), ett annat paket med ytterligare två förslag till lagstiftning (”tvåpacket”) samt finanspakten. Nedan följer en kort beskrivning av dessa instrument och hur de hänger ihop.

Europeiska planeringsterminen

Den europeiska planeringsterminen är en återkommande sexmånaders samordningsprocess av medlemsstaternas budgetära och ekonomiska politik. Man kan se planeringsterminen som en ram som får sitt innehåll från de olika europeiska lagarna och de mellanstatliga avtalen som följer nedan.

Genom planeringsterminen förändras EU:s roll i budget- och ekonomipolitiken.  I stället för att bara verka utvärderande i efterhand kommer EU (främst EU-kommissionen och rådet) ha möjlighet att bedöma medlemsstaternas politik innan den fastslås och således ha större möjlighet att påverka utformningen av politiken.

Planeringsterminen börjar i januari då kommissionen presenterar en årlig tillväxtöversikt. Med denna som grund drar stats- och regeringscheferna i EU upp en strategi för den politik som ska föras på medlemsstatsnivå. Detta görs i mars vid det sedvanliga mötet (”vårtoppmötet”) med Europeiska rådet. Under april månad presenterar medlemsstaterna två olika program. Det ena är ett stabilitets- eller konvergensprogram där budgetplaneringen på medellång sikt presenteras. I de nationella reformprogrammen presenterar medlemsstaterna sina åtgärder för att leva upp till tillväxtstrategin Europa 2020. Kommissionen utvärderar dessa program och utfärdar sedan landsspecifika råd under juni månad som rådet antar formellt i juni. Under denna process har Europaparlamentet endast en rådgivande roll.

Stabilitets- och tillväxtpakten kom till på slutet av nittiotalet för att se till att ekonomierna i medlemsländerna uppfyllde vissa kriterier som skulle garantera att statsfinanserna var sunda. Eftersom eurosamarbetet är ett ekonomiskt och monetärt samarbete utan en fiskal sida behövs finanspolitiska garantier för att se till att euroländerna upprätthåller en viss nivå på finanserna. Pakten föreskriver att medlemsstaterna aldrig får ha ett budgetunderskott på över tre procent och statsskulden får inte överstiga sextio procent av landets samlade produktion.  Eftersom medlemsstaterna redan några år efter att pakten trätt i kraft började bryta mot dess reglering var pakten inte särskilt stark vid den ekonomiska krisens början, 2008-2009.

Stabilitets- och tillväxtpakten består av två delar: en förebyggande del och en korrigerande del. Genom den förebyggande delen fastslås att euroländerna ska lämna in ett årligt stabilitetsprogram, övriga länder ett konvergensprogram, i vilka ländernas strategier för att uppnå och bevara sunda offentliga finanser beskrivs. Utifrån dessa strategier utfärdar sedan kommissionen landsspecifika råd. Kommissionen kan även föreslå rådet att utfärda en tidig varning. Vad gäller den korrigerande delen av förfarandet slår den till när ett land har alltför stora budgetunderskott (mer än 3 % av BNP). I dessa fall utfärdar rådet rekommendationer och om dessa inte följs riskeras påföljder.

Europluspakten är en tilläggsagenda för euroländerna och de sex länder som frivilligt valt att ansluta sig till pakten utan att vara medlemmar i euroområdet. Pakten behandlar de fyra områdena konkurrenskraft, sysselsättning, hållbara offentliga finanser och förbättrad finansiell stabilitet. Staternas åtaganden som grundar sig på denna pakt kommer till uttryck i den europeiska planeringsterminen då de ska redovisas i de nationella reformprogrammen. Hur åtagandena efterlevs rapporteras vid vårtoppmötet och ingår även i kommissionens landsspecifika rekommendationer.

Sexpacket är ett lagstiftningspaket som trädde i kraft den 13 december 2011 och som består av fem förordningar och ett direktiv. Sexpacket förstärker den fiskala och makroekonomiska övervakningen av medlemsstaterna. Genom denna lagstiftning kan kontrollen av medlemsstaternas budgetar ske på ett tidigare stadium, det finns starkare incitament att följa kommissionens rekommendationer och där finns även regler som ska göra nationell statistik mer korrekt och oberoende.

Övervakningsmekanismen för makroekonomiska obalanser initieras av EU-kommissionen. De gör en första förvarningsrapport om vilka länder som riskerar att ha för stora makroekonomiska oblanser där de använder sig av en resultattavla med ett tiotal indikatorer. EU-kommissionen kommer att göra en mer ingående genomgång av ekonomin i de länder som tagits upp i förvarningsrapporten.

Finanspakten, det vill säga fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom ekonomiska och monetära unionen, undertecknades av stats- och regeringscheferna i 25 av 27 medlemsstater under toppmötet i början av mars 2012 och träder i kraft så fort 12 länder har ratificerat fördraget. Finanspakten är inte bindande för de medlemsstater som inte har euron som valuta, om de inte själva så önskar. Avsikten med finanspakten är att stärka den ekonomiska pelaren i den ekonomiska och monetära unionen genom att öka samordningen av den ekonomiska politiken och förbättra styrningen av euroområdet.