Kommissionen vill att EU:s budget ska struktureras så att den till största möjliga mån förbättrar investeringar för tillväxt och jobb. På grund av den ekonomiska krisen försöker man också se till att få ut så mycket som möjligt av varenda euro. De största posterna i EU:s budget är pengar som genom olika program återinvesteras i medlemsstaterna. Genom att bestämma vilka sorters program som ska få mer pengar kan EU styra vilka prioriteringar som görs i medlemsstaterna.

Förslaget länkar i mångt och mycket till tillväxtstrategin Europa 2020. Man skriver att det i en kunskaps- och innovationsbaserad ekonomi är viktigt att investera i forskning och utveckling, konkurrenskraft, innovation, infrastruktur och arbetskraft.

Om man tittar på budgetförslaget från en sysselsättningspolitisk synvinkel ser man att de två första nyckelaspekterna fokuserar på konkurrenskraft och sammanhållning för tillväxt och jobb. Under rubriken ”konkurrenskraft” vill kommissionen stödja livslångt lärande, social dialog på arbetsmarknaden och mikrofinansiering för arbetstagare som förlorat sina jobb och vill starta eget. Programmet för livslångt lärande får 15% större budget än innevarande år. Under rubriken ”sammanhållning” faller flera fonder där bland annat socialfonden är relevant för sysselsättnings- och socialpolitiken. Denna fond föreslås få 3,3% mer i budget.

När en medlemsstat söker pengar från de olika programmen måste de pyttsa in lika mycket själva. Eftersom det finns en del medlemsstater som på grund av den ekonomiska situtaionen inte kan medfinansiera projekt har det ifrågasatts om man inte skulle kunna sänka kraven på medfinansieringen.

Budgetförslaget hittar du här.

Enligt Barroso krävde David Cameron att delar av den brittiska finansmarknaden skulle få undantag från EU-reglerna för att gå med på ett nytt EU-fördrag för samtliga EU-länder för att skärpa övervakningen av ländernas budgetarbete. Barroso sade att han försökte nå en kompromiss genom att föreslå ett tillägg till förslaget om fördragsändring för att undvika ett brittiskt veto, men att detta misslyckades.

- Vårt mål var att nå en väg för att alla 27 medlemsländerna skulle ställa upp på en fördragsändring för att bekämpa skuldkrisen gemensamt, men i utbyte för sitt medgivande krävde Storbritannien ett särskilt protokoll för finansiella tjänster, som, såsom det presenterades, utgjorde en risk att underminera den inre marknaden.

Barroso gick inte in på detaljer om vilka speciella undantag som Cameron krävde i utbyte mot att gå med på en fördragsändring, men det är känt att Storbritannien till varje pris vill undvika att den skatt på finansiella transaktioner som kommissionen föreslagit införs.

David Camerons agerande fördömdes av flertalet politiska grupper i debatten i EU-parlamentet, bortsett från den partigrupp (ECR) som brittiska tories bildat tillsammans med andra EU-skeptiska partier och den EU-fientliga EFD-gruppen med Nigel Farage från UK Independence som ledare.

Ledaren från den socialdemokratiska S&D-gruppen, tysken Martin Schulz, beklagade britternas ökande självisolering orsakad av David Cameron, men sade att de övriga 26 länder inte kunde tillåta sig att bli utpressade av oresonliga krav som brittiska undantag från EU:s arbetstidsdirektiv och vägran att gå med på ökad finanskontroll.

Ledaren för den konservativa/kristdemokratiska EPP-gruppen, fransmannen Joseph Daul, föreslog att Storbritanniens bristande solidaritet och ansvar gentemot sina partners skulle få ett pris.

- Jag anser att den brittiska budgetrabatten ska ifrågasättas. Våra skattebetalares pengar ska användas för andra saker än att belöna själviska och nationalistiska attityder, sade Joseph Daul.

Gemensamt för flertalet partigrupper var krav att EU-parlamentet så långt som möjligt skulle bli involverat i utformningen av den nya europakten, som ska vara klar att bli presenterad i sina detaljer till den 1 mars nästa år. Barroso lovade att försöka få så mycket som möjligt av de uppställda målen i pakten genomförda inom EU:s ram, även om både han och Herman Van Rompuy pekade på de legala problem som först måste redas ut med en mellanstatlig pakt som omfattar 17 euroländer och troligen sex frivilliga EU-länder.

För första gången samlar Horisont 2020 all finansiering för EU-forskning och innovation under ett enda program. Enligt kommissionen ska det fokusera mer än någonsin på att förvandla vetenskapliga genombrott till innovativa produkter och tjänster som kan leda till affärsmöjligheter och förändra människors liv. Samtidigt ska byråkratin minskas dramatiskt med förenkling av regler och förfaranden för att dra till sig de bästa forskarna och ett större antal innovativa företag, lovar EU-kommissionen.

Initiativet presenterades av tre av kommissionens ledamöter. Kommissionären Maire Geoghegan-Quinn presenterade 80-miljarderssatsningen på Horisont 2020. Kommissionären Androulla Vassiliou lade fram ett strategiskt innovationsprogram för Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT), som kommer att få 2,8 miljarder i finansiering under Horisont 2020. Samtidigt presenterade kommissionären Antonio Tajani ett kompletterande nytt program för att främja konkurrenskraften och innovation i små och medelstora företag med en tilläggsbudget på 2,5 miljarder euro.

Horisont 2020 ska koncentrera satsningarna på tre mål. Att stödja EU:s ställning som världsledande inom vetenskap med en särskild budget på 24,5 miljarder euro, inklusive en ökad finansiering med 77 procent för det Europeiska forskningsrådet (EFR). Att säkerställa industriellt ledarskap inom innovation med en budget på 17,9 miljarder euro, inklusive investeringar i teknik för 13,7 miljarder euro och större tillgång av kapital och stöd för små och medelstora företag. Dessutom ska 31,7 miljarder euro satsas på forskning inom sex temaområden, som kommissionen sammanfattar på följande sätt:

1. hälsa, demografiska förändringar och välbefinnande,
2. tryggad livsmedelsförsörjning, hållbart jordbruk, havs- och  sjöfartsforskning och bioekonomin,
3. ren, säker och effektiv energi,
4. smarta, miljövänliga och integrerade transporter,
5. resurseffektivitet och klimatåtgärder och råvaror,
6. inkluderande, innovativa och säkra samhällen.

Ytterligare detaljer och länkar till information finns i kommissionens pressmeddelande.

Sedan ledaren för det grekiska konservativa partiet Ny demokrati till sist gick med på att skriva under ett skriftligt löfte om att också ta ansvar för den grekiska budgetsaneringen, vilket EU och internationella valutafonden IMF krävt, kunde beslutet om Grekland tas. IMF hade för sin del beslutat att betala ut 2,2 miljarder euro och euroländerna kunde därmed bevilja sin del, 5,8 miljarder euro.

Den nye italienske premiärministern Mario Monti kom till Bryssel för att presentera sitt program för att minska det italienska budgetunderskottet på sikt, men EU-kommissionen hade redan slagit fast att det skulle krävas ytterligare och snabbare åtgärder för att dämpa krisen samtidigt som de italienska marknadsräntorna gick i taket. Räntorna på de treåriga lånen steg till 7,89 procent och på de tioåriga till 7,56 procent – långt över de nivåer som tvingade Grekland, Irland och Portugal att söka nödlån hos EU och IMF.

Italien ska nästa år ge ut nya statsobligationer på omkring 400 miljarder euro för att lösa in gamla lån – en summa som motsvarar de sammanlagda räddningslånen till Grekland, Irland och Portugal.

Mot den bakgrunden var det ett rätt magert resultat som Jean-Claude Juncker presenterade när det gäller att med en hävstångseffekt förstärka räddningsfonden EFSF, som nu har en utlåningseffekt på 440 miljarder euro.

Ministrarna enades om att på nytt erbjuda privata och offentliga investerare att under de närmaste veckorna placera kapital i en särskild investeringsfond inom räddningsfonden EFSF, som väntas kunna vara i funktion efter årsskiftet. Euroländerna hade hoppats på att länder som Kina skulle vara berett att ställa upp, men intresset har visat sig vara svalt. EFSF-chefen Klaus Regling sade att man knappast kunde förvänta sig att investerare med betydande summor skulle höra av sig.

Jean-Claude Juncker medgav att det förmodligen inte skulle gå att förstärka EFSF:s effekt till det uppsatta målet på 1 000 miljarder euro.

- Om förstärkningen inte blir tillräcklig måste vi titta på andra lösningar för att komplettera EFSF. Som jag ser det får det bli tillsammans med IMF, sade Juncker.

Möjligheten att komplettera EFSF med hjälp av IMF bygger på idén om att låta den Europeiska centralbanken kanalisera lån via IMF till skuldsatta euroländer. ECB och Tyskland har motsatt sig direktutlåning från ECB till euroländer, men frågan är om förslaget kommer i ett nytt läge om utlåningen kopplas till stränga IMF-villkor.

Frågan om ECB:s eventuella roll för att gripa in i den fortsatta eurokrisen blir garanterat en diskussionspunkt på de kommande EU- och eurotoppmötena den 8-9 december i Bryssel, utöver tysk-franska förslag om fördragsändringar för att skapa en sorts ”stabilitetsunion” för euroländerna.

Frankrikes president Nicolas Sarkozy och Tysklands förbundskansler Angela Merkel har i ett pressmeddelande förklarat att alla delar av ett planerat svar på krisen i eurozonen kommer att granskas på ett grundligt sätt på söndag, men beslut kommer bara att tas ”under ett andra möte senast på onsdag”.

Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy hade ännu inte på fredagen bekräftat att ett extra möte ska hållas på onsdag som Tyskland och Frankrike begär. Toppmötet, som hålls på söndag, blev framflyttat från den 17-18 oktober för att euroledarna skulle få längre tid på sig att göra upp om en omfattande rekapitalisering av bankerna när grekiska statspapper skrivs ned. Uppenbarligen räckte inte den förlängda betänketiden för Tyskland och Frankrike för att kunna göra upp. Den tyska regeringens talesman Steffen Seibert säger att uppdelningen av toppmötet i två steg kommer att ge Angela Merkel chans att i enlighet med författningsdomstolens utslag kunna få tid att diskutera med Förbundsdagens ekonomiska utskott innan toppmötet fattar beslut.

-I dag har vi fått en tydlig signal från EU om att norra Sveriges infrastruktur måste förbättras, nu är det upp till regeringen att stödja förslaget och snabbt avsätta de investeringspengar som måste läggas ovanpå EU:s grundplåt. Det slutliga beslutet fattas av EU-parlamentet och ministerrådet. I de förhandlingarna måste regeringen stå upp för Sveriges intressen, säger den svenska socialdemokraten Marita Ulvskog i EU-parlamentet.

Av de 50 miljarder euro som läggs i Fonden för ett sammanlänkat Europa föreslås 31,7 miljarder gå till olika transportnät som binder samman länder och regioner. Av dess går 10 miljarder euro till de så kallade sammanhållningsländerna (med en BNP per capita som är maximalt 75 procent av EU-snittet). Återstående 21,7 miljarder euro kommer att vara tillgängliga för alla medlemsländer för investeringar i transportinfrastruktur.

Till investeringar i energinät avsätts 9,1 miljarder euro, huvudsakligen till gasledningar, medan utbyggnaden av bredbandsnät för telekommunikationer och informationsteknik föreslås kunna disponera 9,2 miljarder euro.

Till en början kommer kommissionen redan nästa år, under nuvarande budgetperiod, att utse 5-10 pilotprojekt som har kommit förhållandevis långt i anbuds- och finansieringsprocessen eller som behöver nya investeringstillskott.

EU-kommissionen har publicerat kartor över transportprojekt som prioriteras. Kartor som berör Sverige kan ses HÄR.

http://ec.europa.eu/transport/infrastructure/connecting/doc/revision/annexe-i-vol05.pdf

Ledamöter i parlamentet var allmänt positiva, men kritiserade att indraget stöd från sammanhållningspolitiken skulle kunna användas som bestraffning för länder som inte klarar att hålla de offentliga skulderna inom uppsatta ramar.

Kommissionen har föreslagit följande budgetposter i sammanhållningspolitiken för perioden 2014-2020.

Som regionalstöd föreslås att 162,6 miljarder euro ska utbetalas till regioner med en BNP per capita som understiger 75 procent av EU-snittet. Nytt blir, enligt förslaget, att 38,9 miljarder euro ska utbetalas till regioner i BNP-intervaller 75-90 procent av EU-snittet, så kallade övergångsregioner, och 53,1 miljarder till regioner med en BNP per capita högre än 90 procent än EU-snittet. Till själva sammanhållningsfonden för medlemsländer med en bruttonationalinkomst (BNI) under 90 procent av EU-snittet anslås 68,7 miljarder euro.

Socialfonden föreslås få disponera 84 miljarder euro, varav minst 20 procent ska gå till åtgärder för socialt inkluderande. Ett helt nytt budgetutrymme på 40 miljarder skapas att binda samman Europa genom investeringar i sektorerna transport, energi och
informations- och kommunikationsteknologier.

Medfinansieringen från EU för de olika projekten föreslås bli 85 procent för bidragstagarna från de fattigaste regionerna (under 75 procent av snittet) och för bidragstagarna från sammanhållningsfonden. För övergångsregionerna (mellan 75 och 90 procent av  snittet) föreslås att EU:s medfinansiering ska bli 60 procent. För de rikaste regioner som får stöd föreslås en medfinansiering på 50 procent.

Rådet och EU-parlamentet kommer att diskutera förslagen parallellt med förhandlingarna om den fleråriga budgetramen för samma period. De slutliga anslagen för varje enskilt medlemsland och förteckningar över stödberättigade regioner kommer inte att kunna beslutas förrän paketet slutligt har antagits, troligen i slutet av 2012.

Kommissionen föreslår en förordning med gemensamma regler för de fem fonder som med sina bidrag är stommen i sammanhållningspolitiken, det vill säga för den Regionala utvecklingsfonden Eurf, Socialfonden EFS, Sammanhållningsfonden,
Jordbruksfonden för landsbygdsutveckling EJFLU och Havs- och fiskerifonden EHFF.

I paketet ingår också tre förordningar för Eruf, ESF och för Sammanhållningsfonden. Två andra förordningar handlar om målet om europeiskt territoriellt samarbete. Ytterligare två förordningar läggs fram om den så kallade Globaliseringsfonden, som ger bidrag till drabbade vid företagsnedläggningar, och programmet för social förändring och innovation samt ett meddelande om EU:s solidaritetsfond.

- Det här integrerade förslaget stärker den sociala dimensionen i sammanhållningspolitiken genom att Socialfonden garanteras minimiandelar och fonden för globaliseringseffekter stärks, sade László Andor vid presentationen tillsammans med Johannes Hahn.

- I och med den ekonomiska krisen måste sammanhållningspolitiken bli motorn för tillväxt och konkurrenskraft. Genom att investeringarna inriktas på nycklarna till tillväxt, det vill säga små- och medelstora företag, innovationer och effektivitet,
kommer de att få större effekt. Vi har också moderniserat politiken genom att ställa villkor för att få resultat, skapa incitament för dem som jobbar mest effektivt och förenkla förfarandena, sade kommissionären Johannes Hahn.

Nya partnerskapsavtal ska ingås mellan enskilda medlemsländer och kommissionen med tydliga mål och en finansiell resultatreserv för belöning av regioner som bäst klarar av att nå sina mål. Kommissionen vill gardera sig mot att målen undergrävs av osunda makroekonomiska åtgärder eller bristande förvaltningskapacitet och kan komma att se över programmen eller avbryta finansieringen om korrigerande åtgärder inte vidtas.

I EU-parlamentet välkomnades förslagen, men kritik riktades mot att indragna bidrag från sammanhållningspolitiken kan drabba länder med allt för stora budgetunderskott.

Vid presentationen inför EU-parlamentets sysselsättningsutskott oroade sig utskottets rapportör, den franska EPP-ledamoten Elisabeth Morin-Chartier, för risken för att anslag till sociala projekt kan komma att dras in om landet i fråga bryter mot stabilitets- och tillväxtpaktens krav om maximala budgetunderskott och statsskulder.

- Vi kan inte införa dubbla straff för länder som redan kommit i svårigheter, sade hon.

Även S&D-gruppens talespersoner Stephen Hughes och Patrizia Toia reagerade i ett pressmeddelande.

- Vår grupp kommer att motsätta sig varje försök att bryta solidariteten. EU-medborgare ska inte bli straffade för deras regeringars svårigheter att minska de offentliga underskotten som föreslagits av kommissionen.

EU-kommissionen har sammanställt frågor och svar om lagstiftningspaketet som går att läsa här.

Torsdagens omröstning i den tyska Förbundsdagen om en förstärkning av EU:s räddningsfond för euroländer i kris blev en lättnad för förbundskansler Angela Merkel. När rösträkningen var klar visade sig att Merkel inte blev beroende av stödet från oppositionen utan hade klarat att få en majoritet enbart med stöd av ledamöterna från regeringspartierna CDU, CSU och FDP.

Av Förbundsdagens 620 ledamöter röstade 523 ja och 85 nej till att stärka räddningsfonden EFSF så att dess låneutrymme ökas till 440 miljarder euro. Alla euroländer ska ställa upp med lika mycket i lånegarantier i förhållande till deras relativa ekonomiska styrka inom eurozonen. I Tysklands fall handlar det om 211 miljarder euro. EFSF ska också få utvidgat mandat att köpa statsobligationer på marknaden för att kunna lätta på skuldländernas räntebördor.

Av de tre regeringspartiernas 330 ledamöter, var det 315 som röstade för regeringen Merkels förslag om godkännande, 15 revolterade och röstade nej. För Merkel var det nödvändigt att få ett stöd av minst 311 röster från regeringspartierna för att slippa den opinionsmässiga förnedringen att sakna majoritet bland allianspartiernas ledamöter.

Ett nytt test på Merkels förmåga att övertyga de egna ledamöterna följer i mitten av oktober då Förbundsdagen ska ta ställning till förslaget om att godkänna ett nytt stort lånepaket till Grekland på 109 miljarder euro fram till utgången av 2014. Det ska komplettera det nuvarande lånepaket på 110 miljarder euro som används för de nu kritiskt uppmärksammade etappvisa låneutbetalningarna, närmast på 8 miljarder euro.

Innan omröstningen äger rum måste förhandlingarna vara klara med banker och finansinstitut om de, som en del av det nya lånepaketet, är beredda att skriva ned värdet av sina innehav av grekiska statspapper med 21 procent, vilket euro-toppmötet i Bryssel den 21 juli satte upp som mål.

Den mest kritiska omröstningen väntas kring nyåret, då Förbundsdagen ska ta ställning till om den tillfälliga räddningsfonden EFSF under 2014 ska ersättas med den planerade permanenta och större räddningsfonden, den europeiska stabiliseringsmekanismen ESM.

Genom Förbundsdagens ja till att förstärka räddningsfonden EFSF har tio euroländers parlament sagt ja. På onsdagen gav den finländska riksdagen sitt godkännande med röstsiffrorna 103-66.

Rapporten bygger på iakttagelser från ett besök på Irland. I rapporten skriver Thomas Hammarberg att de planerade budgetnedskärningarna i Irland kan inverka menligt på skyddet av de mänskliga rättigheterna och att det är viktigt att undvika sådana risker, särskilt när det gäller de mest sårbara i samhället. Det gäller tillgång till utbildning, sjuk- och hälsovård och boende. Särskilt oroas Hammarberg för anklagelserna om att äldre människor negligeras i privatiserade äldreboenden.

Hammarberg uppmanar den irländska regeringen att noga granska budgetnedskärningarnas konsekvenser för att undvika oönskade effekter.

De åtta länderna enades om att sända ett gemensamt budskap till EU-kommissionen och övriga EU-länder: nivån i kommissionens förslag är för hög och måste sänkas. Budgeten får inte leda till att medlemsstaternas avgifter ökar, heter det.

Länderna, som är så kallade nettobetalande länder, är förutom Sverige, Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Italien, Nederländerna, Finland och Österrike. De möttes på den svenska EU-representationen inför det allmänna rådet då en första redogörelse inför den förestående budgetförhandlingen skulle lämnas av ordförandelandet Polen.

-Mitt i den europeiska skuldkrisen är det viktigt att unionen rättar munnen efter matsäcken. Varje euro måste skapa konkurrenskraft. Europa måste åter bli världens ekonomiska centrum, inte världens största museum, sade Birgitta Ohlsson efter mötet.

Därmed är de åtta länderna också beredda på en kraftmätning med EU-parlamentet, som ställer sig bakom EU-kommissionens ökningsförslag för att EU ska få råd med redan beslutade åtaganden, bland annat för att öka sysselsättningen och bekämpa fattigdomen i enlighet med EU 2020-strategin.

Ordförandelandet Polen har planer på att samla alla aktörer till en konferens under hösten för ett första kompromissförsök innan Danmark tar över ordförandeklubban vid nyåret. Polen tillhör en grupp på 12 länder som stöder kommissionens förslag.

Det är inte första gången som de nettobetalande försöker agera gemensamt vid förhandlingar om de ekonomiska perspektiven, som långtidsbudgeten kallas på EU-språk. Fronten har dock sviktat när kraven om minskad brittisk budgetrabatt ställts mot kravet om minskade utgifter för jordbruket. Resultatet vid de senaste förhandlingarna ledde att några av länderna, till exempel Sverige, kunde utverka olika typer av budgetrabatter samtidigt som budgetnivåerna ändå höjdes. Kommissionen vill nu skära i den spridda floran av budgetrabatter.