EU-information
Här hittar du både vår och extern information om Europeiska unionen.
-
Dokument från olika institutioner och organisationer.
-
EU-kalendarium.
-
Länkar till externa aktörer och nyhetskällor.
Fafo har publicerat en rapport om hur en lagfäst minimilön på EU-nivå skulle påverka de nordiska länderna och en del andra länder som inte har lagar om minimilön.
Fafo är en norsk stiftelse för forskning om arbetsliv, välfärdspolitik och levnadsvillkor nationellt och internationellt,
Rapporten hittar du här: European Minimum Wage: A Nordic Outlook
Ellen Nygren, ledamot för LO i Europeiska Ekonomiska och Sociala Kommittén (EESK) rapporterar regelbundet på Europaportalen.se.
”Kollektivavtal bör värnas vid upphandling” (7 maj 2012)
”Bra med Europaår för medborgarna” (11 april 2012)
”Krispolitikens konsekvenser är oroväckande” (12 mars 2012)
Klicka här för att ladda ner referatet från seminariet ”Vad ska vi i Europa leva av? Reflektioner och diskussioner kring EU2020-strategin” 10 mars 2011.
Den nya kommissionen leds precis som den förra av portugisen José Manuel Barroso. Nytt sedan införandet av Lissabonfördraget är att unionens nya ”utrikesminister” (höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik) Catherine Ashton har en plats som viceordförande i kommissionen.
Alla EU:s medlemsländer finns representerade i kommissionen, men ingen ska ta nationella hänsyn. Alla kommissionärer ska företräda EU som helhet.
Kommissionen består, förutom av ordförande Barroso av 26 ledamöter från skiftande politisk bakgrund. Tolv kommissionärer (inklusive Barroso) har sin förankring i den konservativa gruppen EPP. Åtta ledamöter kommer från liberala partier och sju tillhör eller har anknytning till socialdemokrater.
Kommissionens mandat gäller till 2014. En tredjedel av dess medlemmar är kvinnor.
Nedan följer en kort presentation av kommissionens ledamöter.
José Manuel Barroso: EU-kommissionens ordförande (Portugal) (konservativ)
Barroso är kommissionens ordförande. Det är en post han innehaft sedan 2004. Han rekryterades efter att ha varit Portugals premiärminister i två år, det var under en tid då han bland annat stod bakom USA:s invasion av Irak. Under sin ungdom var Barroso kommunist och såg Kinas ledare Mao som en politisk förebild. Nu är han medlem i Portugals socialdemokratiska parti som är ett konservativt parti och inte ett socialdemokratiskt. Som kommissionens ordförande har han framstått som en förhållandevis stark anhängare av arbetet mot globala uppvärmning.
Catherine Ashton: utrikesfrågor och socialpolitik, vice ordförande (Storbritannien) (socialist)
Catherine Ashton är EU:s nya ”utrikesminister”, hon ansvarar för utrikespolitiken för hela EU. Hennes roll är att vara den person man ringer om man vill tala med Europa om utrikes och säkerhetspolitik. Hon kommer att stå i spetsen för EU:s nya utrikestjänst.
Joaquín Almunia: Konkurrens, vice ordförande (Spanien) socialist)
Tidigare chefsekonom på spanska LO och var ansvarig för de ekonomiska och monetära frågorna i förra kommissionen. Han tar nu hand om konkurrensfrågorna och det säger han sig vilja använda som redskap för att snabbare ta EU ur den ekonomiska krisen.
Cecilia Malmström: Inrikes frågor (Sverige) (liberal)
Den svenska kommissionären Cecilia Malmström har ansvar för inrikesfrågor som migration och polissamarbete. Under utfrågningen sa hon ”Vi behöver invandring, och det är absolut nödvändigt att arbetskraftsinvandrarna vet att när de är i Europa, så har de en mängd rättigheter.” Hon anses ha gjort bra ifrån sig i utfrågningen och gav repliker på flera olika språk. Hon talar förutom svenska och engelska även franska, tyska, spanska och italienska.
László Andor: Arbete, socialpolitik och integration (Ungern) (socialist)
Den ungerska regeringen har utsett László Andor till ledamot av kommissionen. Han beskrivs som en akademisk vänsterintellektuell med stor integritet. Han har ansvar för arbete, socialpolitik och integration och möts av relativt stora förhoppningar från facket.
Michel Barnier: Inre marknader och tjänster (Frankrike) (konservativ)
Barnier har tjänstgjort i många franska ministärer och har fått portföljen för inre marknaden. Han har en bred politisk karriär bakom sig med ganska olika typer av uppdrag, han är vice ordförande i EPP-gruppen i parlamentet och han var 1992 med och arrangerade vinter-OS i Albertville. Han är känd som en politiker som vill skynda på och utveckla integrationsprocessen i EU.
Antonio Tajani: Industri och entreprenörskap, vice ordförande (Italien) (konservativ)
Italiens kommissionär ansvarar för EU:s industripolitik. Det är en delikat balansgång att väga den ekonomiska krisens behov av en fungerande industri och klimatutvecklingen. Angående det ämnet sa han ”att det behövs ett äktenskap mellan industri och miljö för att återuppväcka konkurrenskraften i EU:s industri och rikta den mot en utveckling med hållbar tillväxt.”
Dacian Cioloş: Jordbruk- och landsbygdsutveckling (Rumänien) (konservativ)
Vid utfrågningen lovade han att europeiska jordbrukare ska få stabilitet och förutsägbarhet med regelverk och bidrag. Hans ämnesområde tar upp en stor del av EU:s budget, runt 40 procent.
John Dalli: Hälso- och konsumtionsfrågor (Malta) (konservativ)
John Dalli har haft flertalet ministerposter i olika maltesiska regeringar och i kommissionen får han ansvaret för folkhälsa och konsumtion.
Maria Damanaki: Havsfrågor och fiske (Grekland) (socialist)
För att minska överfiskningen utan att fiskenäringen ska drabbas så föreslog Damanaki en modernisering av resurserna, bland annat genom att utrusta fartyg med utrustning som hjälper till med att minska risken att fiska överflödig fisk. Damanakis förnekade inte att EU-subventioner ligger bakom den stora strukturella överkapacitet som finns i fiskenäringen, och hon lovade att inga nya pengar ska ges till ytterligare nybyggnation av båtar. Maria Damanakis har varit partiledare för det grekiska socialistpartiet. Under militärdiktaturen i Grekland satt hon fängslad under ett års tid.
Karel De Gucht: Handel (Belgien) (liberal)
Tidigare kommissionär med ansvar för biståndsfrågor och har även varit utrikesminister i Belgien. Han ansvarar nu för EU:s handelspolitik och vill arbeta mot protektionism och för en minskning av förfalskade och kopierade varor.
Štefan Füle: Utvidgning och Europeisk grannskapspolitik (Tjeckien) (socialist)
Štefan Füle var tidigare diplomat men han togs in som minister i Tjeckiens övergångsregering. Hans bakgrund kan komma väl till pass när det gäller att hantera frågor om utvidgning och vilka krav man kan ställa på länder som Kroatien, Makedonien och framförallt Turkiet som har stora delar av det politiska etablissemanget i EU mot sig.
Johannes Hahn: Regionalpolitik (Österrike) (konservativ)
Johannes Hahn var tidigare forskningsminister i Österrike och har disputerat i filosofi. Han ska arbeta med regionalpolitik.
Connie Hedegaard: Klimat (Danmark) (konservativ)
Connie Hedegaard var tidigare miljöminister i Danmark och satt ordförande för klimattoppmötet i Köpenhamn under 10 dagar då hon plötsligt avgick från den posten. Hon sa under utfrågningen att hon var besviken över att klimatkonferensen i Köpenhamn COP 15 inte mynnade ut i ett bindande avtal, men hon betonade att ”EU spelar en otroligt viktig roll när det gäller att bana väg för förändring”. Vidare menade hon att ”det avgörande är att ekonomier som USA, Kina, Indien, Brasilien och Ryssland, tillsammans med EU, har erkänt att de har ett medansvar.”
Maire Geoghegan-Quinn: Forskning och innovation (Irland) (liberal)
Irlands kommissionär avser att sätta forskning och innovation högt upp på den politiska dagordningen. Innovation är ett begrepp som ofta återkommer i beskrivningar om hur EU ska komma ur den ekonomiska nedgången.
Kristalina Georgieva: Internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering (Bulgarien) (konservativ)
Hon kallades in med kort varsel då Bulgarien första kandidat tvingades at dra sig ur efter kritik mot hennes sätt att presentera sina ekonomiska förehavanden. Kristalina Georgieva var vice ordförande i världsbanken och har en doktorsexamen i ekonomi och fick mycket beröm efter sitt framträdande.
Siim Kallas: Transport, vice ordförande för kommissionen (Estland) (liberal)
Kallas har varit premiärminister i Estland och är nu en av sex vice ordföranden för kommissionen och han ansvarar för transportfrågor. Han har varit med i Sovjets Kommunistparti och vice chefredaktör för kommunistpartiets tidning i Estland. Nu är han liberal politiker som tjänstgör i EU:s kommission för en andra mandatperiod.
Neelie Kroes: Digitala agendan, vice ordförande (Nederländerna) (liberal)
I den förra kommissionen var Kroes konkurrenskommissionär och som sådan en av de mer inflytelserika kommissionärerna, med makt att påverka internationella företag. Kroes har på senare tid uppmärksammats som ansvarig för EU-kommissionens stämning mot Microsoft på över 777 miljoner euro. I den nya kommissionen ansvarar hon för telekomfrågor, men framstod
Janusz Lewandowski: Budget och ekonomisk planering (Polen) (konservativ)
Lewandowski vill på sikt införa en gemensam EU-skatt och är inte heller främmande för att ta med idéerna om Tobinskatt i beräkningarna för framtiden.
Günther Oettinger: Energi (Tyskland) (konservativ)
Tidigare ministerpresident i tyska delstaten Baden Württemberg och nykomling i politiken på europeisk nivå. 2007 fick han omfattande kritik för att ha förringat nazistiska medlöpares brott mot mänskligheten.
Andris Piebalgs: Utveckling (Lettland) (liberal)
Biståndspolitik, fattigdomsbekämpning tillsammans med att hindra klimatpåverkningarna är det Piebalgs anser att utvecklingsportföljen bör fokusera på.
Janez Potočnik: Miljö (Slovenien) (socialist)
Potočnik får fortsatt förtroende i kommissionen och kommer den här mandatperioden att ta hand om miljöarbetet men hans portfölj delas upp och klimatfrågan flyttas till Connie Hedegaards portfölj. Han anser ha gjort en av de främsta framträdandena vid utfrågningarna i parlamentet.
Viviane Reding: Rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap, vice ordförande (Luxemburg) (konservativ)
Reding ansvarar för medborgarnas rättigheter och svarade på frågan vad hon tyckte om kroppsskanning ”vi kommer inte att låta någon diktera regler för oss som strider mot grundläggande rättigheter. Vårt behov av säkerhet kan inte rättfärdiga att integriteten sätts ur spel. Vi borde inte drivas av rädsla utan av värderingar.”
Olli Rehn: Ekonomi och valutafrågor (Finland) (liberal)
Finlands kommissionär Olli Rehn ska jobba med att utveckla nya regelverk för den finansiella sektorn som skakats kraftigt av den finansiella krisen. De europeiska ekonomiska kapitaltransaktionerna ska komma under mer omfattande övervakning och reglering.
Maroš Šefčovič: Vice ordförande i kommissionen, Kontakter mellan institutionerna och administration (Slovakien) (socialist)
Šefčovič kommer att jobba med implementeringen av Lissabonfördraget och att försöka skapa ett bättre samarbete med nationella parlament och att identifiera exakta regler om hur medborgarinitiativet kommer att fungera.
Algirdas Šemeta: Skatter och tullar, revision och bedrägeribekämpning (Litauen) (konservativ)
Šemeta ska arbeta för att skattebetalarnas pengar inta ska slösas på onödiga utgifter .
Androulla Vassiliou: Utbildning, kultur, flerspråkighet och ungdom (Cypern) (liberal)
Cyperns kommissionär har tidigare haft ansvar för folkhälsofrågor men har nu fått utbildning och kultur på sitt bord.
Läs mer: http://ec.europa.eu/commission_designate_2009-2014/index_sv
http://ec.europa.eu/index_sv
Sammanställd av Henrik Månsson, praktikant på Brysselkontoret.
Den 7 juni 2009 hölls det val till Europaparlamentet i Sverige. Då röstade vi fram de 18 ledamöter som ska representera Sverige fram till 2014. Totalt valdes 736 ledamöter från EU:s 27 medlemsländer. Alla EU-länder hade dock inte samma valdag, men alla val ägde rum under perioden 4-7 juni 2009. I Sverige blev resultatet detta (antal parlamentariker inom parentes):
LO, TCO och Saco:s Brysselkontor har på denna sida spridit information om valet och uppmuntrat medlemmarna att rösta. Europaparlamentet är EU:s enda direkt folkvalda institution och spelar en viktig roll när det gäller att påverka de beslut som fattas på EU-nivå. Tillsammans med rådet fattar Europaparlamentet beslut om lagstiftning på en rad olika områden, t ex när det gäller arbetsmarknadspolitik, socialpolitik, utbildning, miljö och konsumentskydd.
Brysselkontoret genomförde i samband med valet en enkät till de politiska partier som före valet fanns representerade i Europaparlamentet för att ta reda på hur de ställde sig till för facket viktiga frågor såsom arbetsmarknad och arbetsrätt, sysselsättning och tillväxt samt energi och klimat. Partiernas svar finner du här:
Folkpartiet anser att den inre marknaden behöver ett socialt ramverk för att motarbeta ren exploatering, men alla sådana regler måste vara extremt väl avgränsade. Partiet vill dock inte knyta ett socialt protokoll till EU-fördraget, vilket Europafacket kräver. Det framgår av partiets svar på Brysselkontorets enkät inför Europavalet 7 juni. Dessutom vill Folkpartiet hålla en ny folkomröstning senast 2011 om att införa euron i Sverige. Här följer våra frågor och Folkpartiets svar.
Ekonomi, tillväxt och sysselsättning
Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning har som mål att göra EU till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi med full sysselsättning, större social sammanhållning och bättre miljö till 2010. Kommissionen arbetar nu för att anpassa Lissabonstrategin till perioden efter 2010.
Fråga 1. Hur vill ert parti utveckla Lissabonstrategin för att åstadkomma ett bättre resultat och en bättre avvägning mellan ekonomiska, sociala och miljömässiga målsättningar?
Folkpartiet: ”Lissabonstrategin och dess uppföljare måste gå från vackra ord till konkret politik, om målsättningarna ska uppnås. Ofta ses de ekonomiska målsättningarna i motsatsförhållande till sociala och miljömässiga mål, men vi anser att man bör ha ett annat synsätt. Det är exempelvis bara i en dynamisk och växande ekonomi som de resurser kan skapas som behövs för att komma tillrätta med miljöförstöringen, och omvänt är tillväxten inte långsiktigt hållbar om den inte går hand i hand med omställningen till ett miljövänligt samhälle.
På det ekonomiska området anser vi att EU bör ha en liberal politik starkt inriktad på tillväxt och sysselsättning. Fokus bör ligga på reformer för regelförenkling och entreprenörskap, samtidigt som tullmurarna bör rivas gentemot omvärlden.
En tillväxtskapande satsning är ökad arbetskraftsinvandring. Vi anser inte att EU:s nya ”Blue Card” för personer med speciell kompetens är tillräckligt utan vill öppna för arbetskraftsinvandring från tredje land för alla som erbjuds anställning inom EU, oavsett utbildningsnivå.
Ett nytt tjänstedirektiv bör inkludera vårdsektorn, som är en växande del av den europeiska ekonomin. Genom att avveckla jordbrukssubventionerna till 2015 och kraftigt reformera regionalpolitiken vill vi också frigöra resurser för satsningar på forskning och innovation.
När det gäller den sociala sammanhållningen anser vi att det är viktigt att hålla en tydlig rågång mellan de nationella trygghetssystemen, som EU inte ska ansvara för, och de sociala aspekterna på den inre marknaden.
En viktig del av Lissabonfördraget är EU:s rättighetsstadga, som blir juridiskt bindande när fördraget förhoppningsvis träder i kraft. Vi anser att samma grundläggande rättigheter ska gälla alla medborgare i hela unionen, även i Polen och Storbritannien. Inget medlemsland ska därför kunna ställa sig utanför Lissabonfördragets rättighetsstadga.
EU har också en viktig roll när det gäller likabehandling. Folkpartiet anser att det behövs ett nytt och betydligt tuffare EU-direktiv mot diskriminering som omfattar alla samhällsområden och skyddar mot diskriminering på grund av etnicitet, funktionshinder, kön, sexuell läggning, könsidentitet och ålder.
När det gäller miljömässig hållbarhet vill vi att de resurser som frigörs när dagens jordbruks- och regionalpolitik skrotas (se ovan) bland annat används för en mer offensiv miljöpolitik. Vi vill ge ökade resurser till forskning och utveckling för att möta klimathotet och minska beroendet av fossil energi. I EU:s biståndspolitik bör också införas ett särskilt klimatstöd samt tekniköverföring och kunskap om skogsvård.
EU ska också anslå medel för investeringar i klimatvänliga transporter, som höghastighetståg och järnvägsförbindelser som binder samman medlemsländerna. Forskningssatsningar, infrastruktur och gemensamma standarder för elbilar är viktiga för att kraftigt öka antalet elbilar i Europa. Målet är en miljon eldrivna bilar i Europa fram till 2015.”
Fråga 2. Arbetslösheten ökar nu kraftigt inom EU som en följd av den ekonomiska krisen. Vad vill ert parti att EU ska göra för att öka tillväxten, stödja krisbranscher och skapa fler jobb?
Folkpartiet: ”Europas länder kan dämpa finanskrisens verkningar genom att agera snabbt och samstämmigt bland annat vad det gäller ekonomiska stimulansåtgärder (vilket inte minst Sverige gjort) och åtgärder som stabiliserar banksystemen och får fart på bankutlåningen. Regeringarna kan också, gemensamt eller enskilt, underlätta likviditeten i företagen genom att erbjuda olika former av undsättningslån eller lånegarantier. Det tryggar också jobb i långsiktigt lönsamma företag.
Man ska däremot akta sig för att tro att stater kan rädda jobb genom att pumpa in skattemedel i företag där näringslivet självt inte längre vill satsa kapital. Om näringslivet självt inte tror på en affärsidé finns det ingen anledning att staten ska riskera pengar som i stället hade kunnat användas till t.ex. utbildning eller infrastruktur. I dag finns det en farlig tendens till protektionism i vissa europeiska länder. Då hamnar näringslivet i en osund tävlan, där vinnaren inte blir företaget som har den bästa affärsidén utan företaget som har dopats med mest pengar från skattebetalarna. Det är inte genom protektionism och subventioner som de nya jobben skapas, utan genom frihandel, innovationer och konkurrens.
För vår politik i det långa perspektivet, se ovan.”
Fråga 3. Kommissionen har lagt fram förslag för att reformera finansmarknaderna och försöka återställa förtroendet för ekonomin. Vilka åtgärder bör vidtas för att motverka att liknande kriser uppstår i framtiden?
Folkpartiet: ”Vi är överlag positiva till rapporten från Jacques de Larosières expertgrupp. I en öppen ekonomi med fri rörlighet för kapital behövs det en starkare tillsyn av finansmarknaden också på europeisk nivå, men Folkpartiet har också varnat för en överreglering i skuggan av krisen, och för oss är expertgruppens rapport en framgång. Det behövs ingen europeisk superövervakare som ersätter de nationella finansinspektionerna. Idén om ett europeiskt råd för systemrisker under ECB-chefens ledning är utmärkt och tydliggör också ECB:s ansvar för Europas finanssystem. Precis som expertgruppen påpekar så kommer även ytterligare samarbete på global nivå att behövas för att förbättra stabiliteten i de finansiella systemen.”
Fråga 4. Har den ekonomiska krisen påverkat er syn på euron och ett eventuellt införande i Sverige?
Folkpartiet: ”För oss är euron både ett politiskt och ett ekonomiskt projekt. Om något, så visar finanskrisen betydelsen av ett monetärt samarbete i Europa. Om inte euron varit en stabil valuta för större delen av Europa hade finanskrisen sannolikt – precis som på 1990-talet – lett till intensiv valutaspekulation mellan valutor som D-marken, liran och francen, med oöverskådliga följder för Europas ekonomi. Tack vare ett samfällt och resolut agerande från eurozonen kunde i stället krisens allra mest akuta fas bemästras. Nu har euron funnits i tio år, och precis som vi förutsåg har den bidragit till ökad handel och ökad stabilitet. Sverige bör gå med så snart som möjligt, och vi anser att en ny folkomröstning bör hållas senast 2011.”
Arbetsmarknad och arbetsrätt
Bland annat med anledning av Lavaldomen kräver de fackliga organisationerna att utstationeringsdirektivet ska revideras och att ett socialt protokoll införs i EU-fördraget.
Fråga 5. Är ni beredda att stödja en översyn av utstationeringsdirektivet?
Folkpartiet: ”Det fanns ett förslag i Europaparlamentet om att riva upp det så kallade utstationeringsdirektivet, men inför omröstningen i Europaparlamentet arbetade Folkpartiet istället fram en kompromiss som antogs av den socialistiska och liberala gruppen, där kravet på en revidering av utstationeringsdirektivet mildrades väsentligt. Frågan har därigenom flyttats ned till nationell nivå, vilket Folkpartiet är positiva till. Ett krav på ”öppnande” av direktivet måste ställas mot risken att omförhandlingen inte alls leder i en önskad riktning. Resultatet kan bli det motsatta.”
Fråga 6. Hur ställer ni er till att införa ett socialt protokoll i fördraget?
Folkpartiet: ”Lissabonfördraget har förhandlats färdigt och undertecknats av samtliga stats- och regeringschefer i EU. Ratifikationsprocessen är långt framskriden. Fördraget bidrar till att förbättra för arbetstagarna, bland annat genom att uttryckligen erkänna arbetsmarknadens parters betydelse och respekten för deras självständighet. Att EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna blir rättsligt bindande genom Lissabonfördraget innebär dessutom att flera av de rättigheter som arbetstagare har på arbetsmarknaden lyfts fram. Fördraget utgör inte heller något hinder mot den svenska modellen med kollektivavtal och tydligt reglerad konflikträtt. Folkpartiet har alltså svårt att se värdet i ett socialt protokoll, och vi anser inte heller att det är rätt att förhala införandet av Lissabonfördraget ytterligare – särskilt inte med tanke på de förbättringar det innebär för arbetstagare.”
Fråga 7. Bör EU bevara och utveckla en gemensam arbetsmarknadslagstiftning med minimiregler eller anser ni att det är en fråga för varje medlemsland att avgöra?
Folkpartiet: ”De flesta är överens om att en gemensam, inre marknad också behöver ett socialt ramverk för att motarbeta ren exploatering. Men alla sådana regler måste vara extremt väl avgränsade och påkallade av nödvändighet. Därför anser Folkpartiet att det är viktigt att arbetsrätten och arbetsmarknadens spelregler i grunden avgörs på nationell nivå.
Detta är extra viktigt för Sveriges del, eftersom den svenska modellen skiljer sig så kraftigt från andra länder. Den gemensamma lagstiftning som tas fram av EU är alltid resultatet av breda kompromisser mellan 27 medlemsländer, med olika politiskt styre och olika politisk tradition. Det framstår som osannolikt att den unika svenska kollektivavtalsmodellen skulle ha större tyngd än den betydligt vanligare minimilagstiftningen som förekommer på kontinenten i förhandlingarna vid en revidering av nuvarande regelverk. Risken, om man börjar riva upp mödosamt framförhandlade ramverk är att vi får en ny, tvingande lagstiftning som på allvar skulle göra det svårt för oss att behålla vår fria avtalsmodell.”
Fråga 8. Ännu finns många hinder för den fria rörligheten inom EU. Det gäller både utbildning och arbetsmarknad. Vad vill ni göra för att den fria rörligheten ska kunna utnyttjas av fler, såväl företag som studerande och arbetstagare?
Folkpartiet: ”När det gäller arbetsmarknaden, se fråga 1. Att exempelvis släppa in vårdsektorn i EU:s tjänstedirektiv skulle bidra till att den inre marknaden fungerar bättre för både företag och arbetstagare.
För studerande kan den fria rörligheten uppmuntras på flera sätt. Fortfarande är det svårt att jämföra gymnasiebetyg från olika EU-länder vid antagning till högskolor och universitet. Ett enhetligt system för att jämföra gymnasiebetyg bör inrättas (däremot inte ett gemensamt betygssystem). Vi vill också införa ett europeiskt studentvisum för att underlätta för icke-europeiska studenter och forskare att komma till Europa.
För vissa grupper finns också särskilda problem som måste åtgärdas: till exempel har homo- och bisexuella svårare att dra verklig nytta av den inre marknaden eftersom de, till skillnad från heterosexuella, inte har någon generell rätt att ta med sig sin familj när de får jobb i ett annat EU-land. Folkpartiet anser att samkönade par i partnerskap/äktenskap och deras barn ska erkännas som familj i alla medlemsländer när de flyttar inom EU.”
Energi- och klimatpolitik
EU har som mål att till 2020 minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent, höja andelen förnybar energi till 20 procent av produktionen och öka energieffektiviteten med 20 procent. Att få till stånd ett internationell klimatavtal blir en viktig fråga under det svenska ordförandeskapet.
Fråga 9. Anser ni att EU:s åtgärder är tillräckliga för att bemöta klimathotet? Om inte, vad mer behöver göras?
Folkpartiet: ”Det är viktigt att betona att EU:s ledare redan har att upp som mål att EU ska minska sina utsläpp av växthusgaser med 30 procent (inte 20) till 2020 inom ramen för ett internationellt klimatavtal. I väntan på ett sådant avtal gäller ett åtagande på en minskning om 20 procent.
Detta är dock bara ett delmål. Att stävja klimathotet är en av vår tids allra största utmaningar. De närmsta decennierna måste de globala utsläppen av växthusgaser minska kraftigt för att inte fortsatt uppvärmning ska riskera att få förödande konsekvenser, särskilt för jordens fattiga.
EU är Sveriges viktigaste plattform för att kunna påverka klimatfrågan. Folkpartiet ska fortsätta arbeta för att EU ska föra en kostnadseffektiv och ambitiös klimatpolitik. Samtidigt så står EU bara för 13 % av de totala utsläppen av klimatgaser. Klimatfrågan är en global fråga. Vi vill därför att EU också driver på för en global, effektiv och solidarisk politik i klimatfrågan.
Utökad användning av kärnkraft kommer i det perspektivet att vara centralt, men även fortsatt utveckling av koldioxidinfångning och lagring samt ökad användning av förnybara energikällor är viktiga för en effektiv klimatpolitik och för möjligheten att behålla jobben inom EU.
Kostnaden i Sverige för att minska utsläppen av växthusgaser med ett ton koldioxid ligger långt över genomsnittet inom EU. Anledningen är att vi redan genomfört de billiga åtgärderna, medan många andra länder ligger i startgroparna i sitt klimatarbete. Därför bör det finnas flexiblitet i EU:s klimatpolitik, så att investeringarna kan göras där de gör mest nytta.
Klimatfrågan är också en solidaritetsfråga. EU måste stötta världens fattiga länder med klimatbistånd, så att de kan få fortsätta växa och uppnå förbättrade villkor för sin befolkning, samtidigt som de får hjälp med ny teknik så att utsläppen inte ökar i samma takt.
Den europeiska transportsektorn måste fasa ut sitt beroende av fossila bränslen. EU måste sätta upp gemensamma standarder och regelverk som uppmuntrar elbilens introduktion samt utbyggnad av den infrastruktur som behövs. Det gemensamma målet ska vara att Europa ska ha en miljon elbilar till 2015. Genom att avskaffa EU:s jordbrukssubventioner och reformera regionalpolitiken (se ovan) vill Folkpartiet att EU frigör resurser till att satsa på miljövänlig infrastruktur som t.ex. transeuropeiska höghastighetståg.
Folkpartiet kommer att fortsätta verka för att EU:s energimarknad liberaliseras, så att ökad konkurrens pressar priser och ger bättre service till konsumenterna, ny klimatvänlig el får möjlighet att konkurrera friare på marknaden och EU blir mindre beroende av import av gas från Ryssland. Det ger oss både mindre utsläpp av klimatgaser och ett tryggare Europa.”
Läs mer på folkpartiets hemsida: http://www.folkpartiet.se
Junilistan stöder en översyn av utstationeringsdirektivet, men tror inte att det skulle leda till en förbättring. Partiet anser att arbetsmarknadspolitiken i allt väsentligt bör avgöras på nationell nivå. Det skulle också stödja ett socialt protokoll – om den innebar att makten över arbetsrätten återfördes till de enskilda medlemsländerna. Det framgår av partiets svar på Bryssekontorets enkär inför Europavalet 7 juni.
Ekonomi, tillväxt och sysselsättning
Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning har som mål att göra EU till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi med full sysselsättning, större social sammanhållning och bättre miljö till 2010. Kommissionen arbetar nu för att anpassa Lissabonstrategin till perioden efter 2010.
Fråga 1. Hur vill ert parti utveckla Lissabonstrategin för att åstadkomma ett bättre resultat och en bättre avvägning mellan ekonomiska, sociala och miljömässiga målsättningar?
Junilistan: ”EU:s så kallade Lissabonstrategi innehåller målsättningar som självfallet är goda. Vem stödjer inte målet om full sysselsättning, social sammanhållning och bättre miljö? Men Lissabonstrategins konkreta bidrag till Europas ekonomi och välstånd är mycket begränsad. Medlemsstaterna kan driva de flesta av de frågor som ingår i Lissabonstrategin på egen hand, eller i samarbete med internationella institutioner med lång erfarenhet och bred legitimitet, till exempel ILO. När det gäller gränsöverskridande miljöproblem, som också tas upp i Lissabonstrategin, bidrar EU-samarbetet dock med ett positivt och konkret mervärde.”
Fråga 2. Arbetslösheten ökar nu kraftigt inom EU som en följd av den ekonomiska krisen. Vad vill ert parti att EU ska göra för att öka tillväxten, stödja krisbranscher och skapa fler jobb?
Junilistan: ”EU kan stödja tillväxten och höja sysselsättningsgraden genom att motverka de tendenser till protektionism som nu växer fram. Då det gäller att stödja krisbranscher är EU ett stort hinder genom fördragens tydliga förbud mot olika former av statsstöd. Den ensidiga fokuseringen på inflationsbekämpning inom EU är också något som försvårar arbetet för högre sysselsättning. I första hand är det medlemsstaterna som måste vidta åtgärder för att öka tillväxten och skapa jobb.”
Fråga 3. Kommissionen har lagt fram förslag för att reformera finansmarknaderna och försöka återställa förtroendet för ekonomin. Vilka åtgärder bör vidtas för att motverka att liknande kriser uppstår i framtiden?
Junilistan: ”Finanskrisen är global, inte enbart europeisk. Grunden är att de enskilda länderna sköter sin egen ekonomi. Nya EU-regler kommer inte att lösa den internationella finanskrisen, i synnerhet som existerande fördrag förhindrar införande av många typer av regleringar. I själva verket har EU varit en pådrivande faktor för den avreglering av finansmarknaderna som nu starkt bidragit till krisens spridning. Reformeringen av finansmarknaderna måste främst ske inom de enskilda länderna.”
Fråga 4. Har den ekonomiska krisen påverkat er syn på euron och ett eventuellt införande i Sverige?
Junilistan: ”Ja, vi har stärkts i vår övertygelse att Sverige ska behålla kronan. De gångna åren har varit mycket framgångsrika för Sverige. Vi har haft lägre inflation, starkare statsfinanser, snabbare tillväxt och högre sysselsättning än euroområdet. Det svenska folket fattade ett klokt beslut i folkomröstningen om euron.
Finanskrisen har lett till att kronans värde har fallit. Det kronfallet är inte problemet utan en del av lösningen. Vi ska vara tacksamma att vi har en egen valuta vars kurs på marknaden anpassar sig till det konjunkturbakslag som nu drabbar svensk exportindustri. Kronfallet räddar många företag och många jobb i landet.”
Arbetsmarknad och arbetsrätt
Bland annat med anledning av Lavaldomen kräver de fackliga organisationerna att utstationeringsdirektivet ska revideras och att ett socialt protokoll införs i EU-fördraget.
Fråga 5. Är ni beredda att stödja en översyn av utstationeringsdirektivet?
Junilistan: ”Ja, vi har redan röstat för detta i EU-parlamentet. Vi är starkt kritiska till Lavaldomen. Det är helt orimligt att EU underkänner de regler vi har i Sverige vad gäller kollektivavtal. Regeringen och den socialdemokratiska oppositionen borde ha begärt klara skrivningar i Lissabonfördraget, där det framgår att EU inte styr över våra svenska kollektivavtal eller över strejkrätten. Tyvärr gjorde man inte detta, något som i efterhand ter sig smått obegripligt.
Samtidigt skall man inte blunda för att det är tvivelaktigt om en översyn av utstationeringsdirektivet skulle leda till en förbättring. Om kommissionen och medlemsländerna ser över utstationeringsdirektivet, är det inte säkert att den nya lagstiftningen kommer att gynna löntagarna. Kommissionen har inte visat något större intresse för att värna om arbetsrätten. Dessutom ser inte flera av de nya EU-länderna Lavaldomen som ett problem. Att öppna utstationeringsdirektivet för förhandlingar är därmed inte en garant för att arbetsrätten ska skyddas.”
Fråga 6. Hur ställer ni er till att införa ett socialt protokoll i fördraget?
Junilistan: ”Vi har inget emot något sådant, allt beror självfallet på innehållet i detta protokoll, om det är ett protokoll som leder till ett tydligare rättsläge, eller om det är ett protokoll som leder till detaljreglering och en utökning av EU:s makt och inflytande. Men t ex ett protokoll som tydligt och klart markerade att makten över arbetsrätten skall återföras till de enskilda länderna skulle vi stödja. För trovärdighetens skull ämnar vi kräva ett bindande löfte om detta före valdagen.”
Fråga 7. Bör EU bevara och utveckla en gemensam arbetsmarknadslagstiftning med minimiregler eller anser ni att det är en fråga för varje medlemsland att avgöra?
Junilistan: ”Arbetsmarknadspolitiken ska i allt väsentligt avgöras på nationell nivå. Det faktum att vi har gett EU makt och inflytande över arbetsmarknadspolitik har lett till bland annat Lavalfallet och Vaxholmsdomen.”
Fråga 8. Ännu finns många hinder för den fria rörligheten inom EU. Det gäller både utbildning och arbetsmarknad. Vad vill ni göra för att den fria rörligheten ska kunna utnyttjas av fler, såväl företag som studerande och arbetstagare?
Junilistan: ”Junilistan förespråkar ett begränsat EU-samarbete, men anser att den fria rörligheten för företag, studerande och arbetstagare är av stor vikt. Detta är en av EU:s fördelar. Dels måste befintliga direktiv följas upp så att de verkligen tillämpas av alla medlemsstater, sedan måste de brister som finns i lagstiftningen åtgärdas, så att det blir enkelt att resa och handla mellan EU-länderna.”
Energi- och klimatpolitik
EU har som mål att till 2020 minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent, höja andelen förnybar energi till 20 procent av produktionen och öka energieffektiviteten med 20 procent. Att få till stånd ett internationell klimatavtal blir en viktig fråga under det svenska ordförandeskapet.
Fråga 9. Anser ni att EU:s åtgärder är tillräckliga för att bemöta klimathotet? Om inte, vad mer behöver göras?
Junilistan: ”Junilistan är positiv till att EU arbetar med gränsöverskridande miljöfrågor. Vi ser dock ett klart problem med EU:s klimatpolitik i det att man inte fokuserar på det verkligt avgörande, nämligen koldioxidutsläppen. Målet om förnybarhet är i detta sammanhang underordnat – det är koldioxidmålet som är det viktiga. Detta framgår inte av EU:s klimatpolitik, där splittringen på två skilda mål riskerar att leda till stor ineffektivitet.”
Läs mer på Junilistans hemsida: http://www.junilistan.se