Den ekonomiska krisen och framför allt frågan om Greklands framtid präglar nyhetsrapporteringen från och agendan för EU:s institutioner. Flertalet europeiska länder har en mycket ansträngd ekonomisk situation och stigande arbetslöshet. Utöver unionens krishanteringsåtgärder pågår dock intensiva förhandlingar i en oöverskådlig mängd andra frågor. Några av de svårare ligger på kommissionär Malmströms bord. Samtidigt som tilltagande främlingsfientlighet gör sig påmind i många medlemsstater driver kommissionen en uppsättning gemensamma regler för flyktingmottagning och arbetskraftsinvandring som ska gälla för hela EU.

Den ursprungliga tanken från kommissionens sida var att skapa en sammanhållen process för arbetskraftsinvandring för personer från tredje land.  Medlemsstaterna var dock inte villiga att acceptera detta vilket innebar att kommissionen istället presenterade ett antal olika direktiv; ett för högutbildade, ett för säsongsarbetare, ett för företagsintern förflyttning, och så vidare. Vart och ett av dessa direktiv innehåller särskilda bestämmelser gällande bland annat ansökningsprocedurer, löne- och arbetsvillkor, hur länge arbetstagaren får stanna, om han eller hon får röra sig till andra EU-länder och vilka sociala förmåner tillståndsgrunden ger rätt till. Hur det är tänkt att fungera i praktiken är ännu inte klart. De nationella myndigheterna måste i sin kontakt med den enskilde vara ordentligt pålästa – har företagsinternt förflyttade rätt att ta med sin familj, är det ursprungslandets eller arbetslandets löner och villkor som gäller för en utstationerad arbetare, hur många månader får en säsongsarbetare stanna – och så vidare. Nästa fråga är hur de kontrollmekanismer som ska övervaka efterlevnaden av dessa bestämmelser kommer att se ut.

Samtidigt pågår kontinuerligt utvärderings- och revideringsprocesser av de olika migrationsdirektiven. För att förstå policyutvecklingen gäller det att analysera dragkampen som pågår på olika nivåer inom och mellan EU:s olika institutioner: mellan kommissionärerna, inom och mellan Europaparlamentets olika utskott samt mellan (och inom) de olika medlemsländernas regeringar.

I dagsläget behandlas exempelvis företagsintern förflyttning av personal (ICT-direktivet) och säsongsarbetardirektivet i två av Europaparlamentets utskott. Det sistnämnda direktivet syftar till att minska antalet illegalt vistandes säsongsarbetare i Europa samtidigt som det ska tillgodose efterfrågan på lågkvalificerad arbetskraft inom bland annat jordbruks- och turismsektorn. Olika uppfattningar finns dock gällande vilka arbeten som ska definieras som säsongsarbeten och hur länge ett sådant arbete kan pågå.

Samtidigt som förhandlingarna i denna fråga börjar närma sig slutet pågår dock en parallell process. Den italienske EU-kommissionären Tajani arbetar för att små och medelstora företag ska undantas ”onödig” lagstiftning. I november 2011 släppte kommissionen med anledning av detta en rapport. I rapporten beskrivs kommissionens intention att ”strengthen the use of exemptions or specific, lighter legislative regimes for SMEs or micro companies.” Kommissionen slår fast att de från och med början av detta år i sina lagstiftningsförslag kommer att utgå från ”the premise that in particular micro-entities should be excluded from the scope of the proposed legislation unless the proportionality of their being covered can be demonstrated.” Bland den långa men ej uttömmande listan över vilken lagstiftning som dessa företag kan komma att undantas anges att ”Micros and perhaps also SMEs could be exempted from requirements related to seasonal workers, so that small farmers can again recruit seasonal workers, as before, on lighter conditions.” Rådet har därefter i ett uttalande i december ställt sig bakom de åtgärder som föreslås i kommissionens rapport.

Till saken hör att små och medelstora företag enligt kommissionens egen rapport utgör 99 procent av samtliga företag (mikroföretag 92 procent). Det återstår att se hur intentionen i denna rapport kommer att ta sig uttryck i form av rättsliga akter, men helt enkelt är det minsann inte att förstå vad som händer och varför i EU:s lagstiftningsprocess.