I måndags var det generalstrejk här i Belgien, men egentligen var det väl inte hela nationen som drabbades. Många valde att jobba hemifrån eller ta ledigt, så även om tåg och tunnelbana inte fungerade var det inte alls mycket bilköer in till de stora städerna. Facken var allmänt nöjda, men även de som försöker puffa för att jobba på distans var nöjda.

Något som har gjort de belgiska facken ganska upprörda de sista dagarna är att regeringen har gått ut och sagt att de eventuellt kan tänka sig ett ”indexhopp” som ett sätt att skära i utgifterna.

Ett vaddå? Ja, på nederländska heter det ”indexsprong”, och om man översätter det direkt till svenska blir det ”indexhopp” eller ”indexskutt”.

Men låt mig förklara lite närmare. Belgien är ett av de få länder i världen, kanske till och med det enda, som har ett automatiskt indexregleringssystem. Löner, pensioner, och många olika bidrag höjs automatiskt om konsumentprisindex kommer över en viss gräns. Pensioner och bidrag höjs direkt månaden efter, lönerna halkar efter lite beroende på vilket kollektivavtal som gäller.

Facken i Belgien har kämpat länge för att få det automatiska indexsystemet, och det skyddar väldigt bra mot fattigdom. Så man vill inte bara ge upp systemet.

Vad regeringen nu skulle vilja få igenom är ett indexhopp och det betyder att man för en gångs skull inte höjer automatiskt. Alltså inte avskaffa hela systemet, utan bara hoppa över en engångshöjning för att undvika ännu större lönekostnader och så kunna göra en liten kostnadsbesparing.

Facken protesterar högljutt och menar att detta unika system har lett till att landet kan behålla sin välfärdsnivå även under kriser. För om inflationen kutar iväg utan att lönerna följer efter, så blir hushållen allt fattigare och håller därmed nere efterfrågan. Det ska ju löna sig att arbeta!