Saco lyfte nyligen ett antal frågor gällande det svenska pensionssystemet i en debattartikel i Dagens Nyheter. Pensionsfrågan är en facklig kärnfråga då den i själva verket utgör uppskjuten lön. Pensioner är något som även diskuteras flitigt på EU-nivå. Förra veckan presenterade Europeiska kommissionen sin vitbok för ”tillräckliga, trygga och bärkraftiga pensioner” i vilken förslag till åtgärder presenteras för att stödja och komplettera nationella pensionsreformer.

I vitboken argumenterar kommissionen för att medlemsstaterna bör se till att deras arbetstagare stannar kvar längre i arbetslivet, bland annat föreslås att medlemsstaterna bör överväga att knyta pensionsåldern till landets medellivslängd. I dagsläget skiljer sig pensionsåldern i hög utsträckning åt mellan de olika europeiska länderna och så gör även utgifterna. Enligt kommissionen varierar kostnaden för de allmänna pensionerna mellan 6 % av BNP i Irland till 15 % av BNP i Italien.

Kommissionen framhåller samtidigt att det är viktigt att löften om pensioner verkligen infrias så att man får den pension man har rätt att förvänta sig. Att pensionssystemet ska hålla i åtskilliga årtionden är även kärnan i Sacos debattinlägg.

På ett seminarium i Bryssel anordnat av Europafackets forskningsinstitut (ETUI) – Confronting uncertainty in European labour markets in the crisis – diskuterade ett antal forskare risken med att återkommande policyförändringar riskerar att skapa ökad osäkerhet och urholka förekomsten av tillit och fötroende i våra samhällen.

”Vad litar du mest på – en politikers löfte eller ett kontrakt?” Denna fråga ställde Noel Whiteside, forskare från University of Warwick, till seminariedeltagarna. För- och nackdelar gällande osäkerhet och risk diskuterades med att basera ett pensionssystem på marknadens kontrakt kontra politiska löften. Hur ska människor kunna lita på att de löften de får vid inträdet på arbetsmarknaden om att skjuta upp en del av sin lön för att ta ut den i form av pension också kommer att gälla 40 år senare när de slutar arbeta?

Återkommande förändringar i pensionssystemet blir en osäkerhetskälla, där de ska vara förutsägbara och en källa till trygghet. Detta är något som i hög grad har aktualiserats genom det grekiska reformpaketet. Grekiska pensionärer kommer att få en kraftigt minskad statlig pension i jämförelse med vad de hade förväntat sig under tiden de arbetade. Frågan är hur detta kommer att påverka grekernas, och kanske även andra länders medborgares, framtida förtroende till löften med lång tidshorisont.

Trots att förändringar skapar tillitsproblematik framhöll Noel Whiteside vid ETUI-seminariet att dagens pensionssystem i Europa är ohållbara. I stället för att höja pensionsåldern generellt förespråkar hon dock större flexibilitet och ifrågasätter varför man ena dagen ska arbeta och nästa dag vara pensionär. Whiteside menar att lösningen istället bör vara ett flexibelt utträde ur arbetslivet – med möjlighet att välja pensionsålder samt en återgång till att se pensionen som en kompensation för minskande arbetsförmåga. Detta skulle innebära att pensionen gradvis ökar medan man gradvis trappar ned på arbetsinsatsen.

Avslutningsvis kan jag tillägga att jag, som nyligen har påbörjat mitt yrkesliv, finner det vara en ytterst viktig fråga hur och när min generation kommer att gå i pension och vad vi kommer att få att leva för.