Måndagen den 30 januari blir det nationalstrejk här i Belgien. Facken har uppmanat alla medlemmar att strejka för att ge den nya regeringen en tydlig signal: ignorera inte sociala parterna när det handlar om krisåtgärder, fördela saneringarna likvärdigt över alla i samhället.

Vad strejken betyder för landet vet vi måndag kväll, när det är känt hur många som strejkade och i vilka sektorer. Om många inom den kommunala kollektivtrafiken strejkar, blir det definitivt kaos i landet. För om tåg, tunnelbana, buss osv inte fungerar och alla 11 miljoner belgare ska ta bilen till jobbet eller skolan, så står det hela landet stilla.

Vad som är vanligt i Belgien är att facken förvarnar i god tid. Redan för ca 2 månader sedan meddelade de att den 30 januari blir det strejk. Så man fick ju god tid på sig att förbereda sig. Många tar ledigt eller ordnar så de kan jobba hemifrån. Min man ordnade så han har möte i Amsterdam, så han tar bilen och undviker hela Belgien.

Det belgiska samhället och framförallt fackförbundsvärlden här ser helt annorlunda ut än i Sverige. Det enda som går att jämföra är att Belgien, liksom de flesta skandinaviska länder, har en gansk hög anslutningsgrad, nämligen ca 70-75%. I de skandinaviska länderna ligger anslutningen runt 80%, men i Belgiens grannländer är det mycket lägre: i Tyskland och England ca 30%, i Nederländerna ca 25% och i Frankrike bara ca 9%.

Fackförbunden i Belgien är liksom i Sverige fördelade över tre centralorganisationer, men inte enligt arbetare (LO), tjänstemän (TCO) och akademiker (Saco), men enligt politisk färg. Den största fackliga centralorganisationen är den kristdemokratiska (ACV/CSC)  med ungefär hälften av alla fackligt anslutna, den socialdemokratiska (ABVV/FGTB) med ca 40% och den liberala med ca 10%. Som i Sverige samarbetar dessa tre organisationer väldigt mycket och även nu med generalstrejken.

I fackliga demonstrationer ser man alltid alla tre organisationernas färger: de kristdemokratiska gröna flaggorna, de socialdemokratiska röda flaggorna och de liberala blåa flaggorna. Men sen finns det naturligtvis också skilldander. T ex är ACV/CSC störst i Flandern, men i Vallonien är ABVV/FGTB störst. I Vallonien har fackförbundet mycket lättare att mobilisera folk och få dem att strejka och demonstrera, liksom i Frankrike. I Flandern hörs det fler och fler röster som tycker att facken inte borde strejka nu på måndag.

Anledningen till strejken är att fackförbunden tycker att den nya regeringen under ledning av socialdemokraten Elio Di Rupo går alldeles för fort fram med sina drastiska krisåtgärder och inte tar hänsyn till gemene man. Man vill ha mera förhandlingar med de sociala parterna och facken vill att regeringen tar det lugnare när det gäller åtstramningar och förändringar.

På måndag får vi se hur pass fackförbunden kan ta hela landet som gisslan. Själv tar jag ledigt, för om barnens lärare strejkar måste jag ta hand om mina pojkar!