I mitt förra blogginlägg på ovanstående tema skrev jag om de olika politiska och institutionella aktörternas roll i EU:s nya system för ekonomisk styrning. Fram till Europeiska rådets möte den 8-9 december var det tämligen tydligt vem som skulle göra vad. Efter decembertoppmötet har ansvarsfördelningen blivit betydligt mer otydlig (mer om detta nedan).

Men hur är det nu med Europaparlamentets roll i den ekonomiska styrningen? Den 1 december antog parlamentet en resolution om ”den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken”.  En innovation i lagstiftningspaketet om ökad ekonomisk styrning (det så kallade 6-packet) är skapandet av en ”ekonomisk dialog” med parlamentet, där det ekonomiska utskottet kan bjuda in företrädare för andra EU-institutioner, men även för länder som behöver finansiellt stöd, att delta i en diskussion.

Parlamentet uttrycker dock i resolutionen sin oro över den demokratiska legitimiteten vid införandet av planeringsterminen och uppmanar därför till en ökad involvering av parlamentet i den ekonomiska politiken. Och att parlamentet ska vara ”det europeiska demokratiska forum som ska göra en övergripande utvärdering av den europeiska planeringsterminen när den är klar”. Detta rimmar väl med en färsk Eurobarometerundersökning som visar på ett folkligt stöd för en ökad roll för parlamentet i samordningen av ekonomisk, budgetär och finansiell politik. Resolutionen föreslår också upprättandet av ett årligt interparlamentariskt forum med företrädare från både Europaparlamentet och de nationella parlamenten, till vilket även arbetsmarknadens parter ska bjudas in, för att ge synpunkter till det sedvanliga vårtoppmötet.

Nu står Europaparlamentet inför nya utmaningar i och med det mellanstatliga fördraget, den så kallade europakten, som EU:s stats- och regeringschefer vid sitt möte i december kom överens om att utarbeta. Förhandlingar pågår och det nya fördraget väntas undertecknas, av de stater som vill, senast i mars. Problemet för Europaparlamentet är att det handlar just om ett mellanstatligt fördrag, i princip utanför EU-systemet, och som överstatlig institution har parlamentet därmed egentligen inget inflytande. Parlamentet har dock tillåtits ha tre representanter runt förhandlingsbordet. I veckan uttryckte de sitt stora missnöje över det senaste fördragsutkastet, bland annat vad gäller bristen på demokratiskt ansvarsutkrävande. De menar också att pakten inte är kompatibel med gällande EU-fördrag, med gemenskapsmetoden och 6-packet. Dessutom skapar inte europakten tillräckliga förutsättningar för solidaritet och förnyad tillväxt.

Martin Schulz (sannolikt från och med tisdag nästa vecka Europaparlamentets nye talman) sade dessutom att parlamentet kommer att rösta om en resolution i nästa vecka som kan komma att uppmana medlemsländerna att säga nej till det nya fördraget.

Det blir spännande att följa utvecklingen.