Under de två första veckorna i maj hade man här i Belgien de så kallade ”sociala val”  som jag skrev om i bloggen den 8 maj. Nu i veckan kom resultaten. och vad visar sig? Jo, att alla har vunnit och att alla är nöjda! Hur kan det gå till, kan man undra?

Jo, först och främst kan det kristdemokratiska facket (ACV-CSC) stolt meddela att de fortfarande är störst, de har fortfarande mer än hälften av alla röster och mandat. Men att de har lite mindre än förra gången, det behöver de ju inte meddela högljutt.

Det socialdemokratiska facket (ABVV-FGTB) har gått ut med meddelandet att de är väldigt nöjda och glada för de har kunnat hålla fast vid resultatet de hade för fyra år sedan. En status-quo är ingen tillbakagång.

Det liberala facket (ACLVB/CGSLB) är egentligen den riktiga vinnaren för de har nått över den för dem så viktiga psykologiska gräns på 10 %. Så från att vara pyttesmå har de nu vuxit till sig lite, och det kan visa sig vara viktigt runt förhandlingsborden.

Belgiens arbetsmarknadsminister Monica De Coninck, från de flamlädska socialdemokratiska partiet SPA, visade sig framförallt glad över att fler kvinnor har valts in i företagsråden och ”kommittén för förebyggande och skydd på jobbet”.

När alla väl har hittat sin plats, kan man ta itu med det facklig arbetet igen. För facken i Belgien betyder det i huvudsak två stora frågor:

1. Att få bort skillnaderna som fortfarande finns mellan arbetare och tjänstemän. Alla fackförbund och arbetsgivarorganisationer är överens om att man måste förnya detta gamla system, men man är inte överens om hur man ska göra det än.

2. Att lösa frågan om det belgiska systemet med automatisk indexering av lönerna. Här är fackförbund och arbetsgivarorganisationer inte alls överens. EU har redan smällt Belgien på fingararna för detta indexeringssystem, men facken släpper inte något de har stridit så länge och hårt för.