En nödvändig arena för facket

Sedan Sverige gick med har EU, Europeiska unionen, blivit en ny politisk arena vid sidan om kommunen, landstinget och staten. Där fattas beslut som berör oss alla i vår vardag och som påverkar vår framtid.

Men det har också blivit en arena för att träffa avtal med arbetsgivarna på Europanivå för att förhindra social dumping och skapa rättvisa villkor för löntagarna. Flera sådana avtal har tecknats som fått laglig verkan i hela EU och inneburit förbättringar också för svenska löntagare. LO, TCO och SACO och deras medlemsförbund medverkar i arbetet för mer av avtalslösningar på Europanivå.

Sverige och de övriga medlemsländerna i EU utgör en stor gemensam arbetsmarknad för över fem hundra miljoner människor. Företagen kan etablera sig var de vill. Pengar och varor rör sig fritt inom unionen. Medborgarna har rätt att bosätta sig och arbeta var de vill, med vissa restriktioner för de nya länderna från Öst- och Centraleuropa. I det avseendet råder ingen skillnad mellan Bryssel och Stockholm, där våra rikspolitiker finns, eller kommunhuset, där vi har våra kommunalpolitiker. Fackliga organisationer som vill bevaka sina medlemmars intressen måste finnas med på alla dessa nivåer. Fackligt EU-arbete är en naturlig del av all verksamhet, såväl på det lokala som på det regionala och centrala planet.

Hur är det fackliga samarbetet i Europa organiserat?
Det fackliga samarbetet på central nivå sker inom den Europeiska fackliga samorganisationen, EFS. Europafacket som vi säger i dagligt tal representerar 60 miljoner löntagare i hela Europa, alltså inte enbart inom EU. Det motsvarar drygt 90 procent av alla fackligt organiserade.

Med i Europafacket är 86 nationella centralorganisationer från 38 länder. Dessutom har ett antal organisationer observatörsstatus. Under det senaste decenniet har en mängd fackliga organisationer från Central- och Östeuropa blivit invalda. Europafacket är den enda centrala arbetstagarorganisation på europanivå som erkänns som part inom EU. Europafackets kontor ligger i Bryssel.

Vad står Europafacket för?
Alltsedan EFS bildades 1973 har man varit en stark förespråkare för EU och den europeiska integrationen. Man anser att det europeiska samarbetet är nödvändigt för att möta de utmaningar som Europas löntagare ställs inför, inte minst den ökade internationaliseringen av ekonomin.

Europafacket är pådrivande för att utveckla EUs sociala dimension och för att unionen ska bedriva en politik som gynnar löntagarna. Vidare arbetar Europafacket aktivt för att utveckla den europeiska sysselsättningsstrategin, främja ett utökat fackligt samarbete när det gäller löner och andra anställningsvillkor, utveckla de europeiska företagsråden till väl fungerande samrådsorgan och utveckla samarbetet inom branschfederationerna.

Vilka ingår i ledningen?
Högsta beslutande organ inom Europafacket är kongressen som samlas vart fjärde år. Den senaste hölls i Sevilla 21-24 maj 2007.
Styrelsen, där alla medlemsorganisationer är representerade, möts vanligen fyra gånger om året. Vidare finns en Styrkommitté vars uppgift främst är att bereda ärendena inför styrelsemötena samt att sköta förvaltningsfrågor. I styrkommittén sitter för närvarande en svensk ledamot.

Ordförande är LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin. Sekretariatet (kansliet) sköter den vardagliga verksamheten och leds av en generalsekreterare, John Monks från brittiska TUC.

Hur finansieras Europafackets verksamhet?
Varje organisation betalar en avgift som baseras på antalet medlemmar. Vidare får EFS ekonomiskt stöd från EU, främst för resor till sammanträden, tolkning och översättningar, utbildning och till olika projekt.

Vilka svenska organisationer är med i Europafacket?
LO, TCO och SACO.

Stöder Europafacket något politiskt parti?
Europafacket är partipolitiskt obundet. Inom organisationen finns såväl socialistiska som kristdemokratiska fackliga organisationer och sådana som, i likhet med TCO och SACO, inte är knutna till något parti.

Hur ser det europeiska samarbetet ut på förbundsnivå?
Inom Europafacket finns elva branschfederationer, med flera svenska förbund som medlemmar i varje federation, vilka kan sägas motsvara förbunden på Europanivå.

Här återges de engelska förkortningarna (som är de man oftast stöter på).

EFFAT Livsmedel, hotell, restaurang och jordbruk.
EEA Underhållning och media.
EFBWW Trä- och byggbranschen.
EFJ Journalister.
EMCEF Gruv-, kemi- och energisektorn.
EMF Metallindustrin.
EPSU Offentligt anställda.
ETF Transportsektorn.
ETUF-TCL Beklädnadsindustrin.
UNI-EUROPA Handel, post, bank, tele, grafiker, försäkring med mera.
UTUCE Lärare.

Hur starkt är facket i EU-länderna?
Generellt sett är den fackliga organisationsgraden betydligt högre i de nordiska länderna än i övriga EU-stater. Emellertid kan den fackliga styrkan inte endast räknas i hur många medlemmar som de fackliga organisationerna samlar. I till exempel Frankrike är endast cirka tio procent av löntagarna fackligt organiserade, men de fackliga organisationerna har ändå stort politiskt inflytande och avtalen som träffas omfattar alla anställda. Vid olika fackliga aktioner samlar de fackliga organisationerna i de andra EU-länderna ofta ett minst lika brett stöd som de svenska facken. I de åtta före detta kommunistiska länder som kom med i maj 2004 är ställning för parterna på arbetsmarknaden ännu svag.

Bryr sig EU om vad facket säger?
Inflytandet för arbetsmarknadens parter är stort inom EU. Europafacket har en viktig och erkänd roll när det gäller att hävda löntagarnas intressen i Europa. Europasamarbetet innebär möjligheter, men inga garantier, för att de fackliga värderingarna och intressena får sin rättmätiga plats i den europeiska politiken.